Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Beckasin - Beckaskog, gods i Skåne. Se Bäckaskog - Beckbyxa - Becker, von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
buken) har mörka tvärfläckar (T. major,
dubbel-beckasin).
[beta]. Tarsens längd är mindre än halfva
näbblängden; bröstet och buken (på
de fullvuxna) äro hvita, ofläckade (T.
Gallinago, enkel-beckasin l. horsgök).
b. Pannans och hjessans mörkbruna färg är
icke delad genom någon ljusare medellinie
(T. Gallinula, half-enkel-beckasin
l. hårdsnäppa).
Alla dessa arter äro till sitt lefnadssätt
utpräglade vadare, som älska fuktiga, sumpiga
trakter, der de med sitt känsliga näbb rota i
dy eller bland mossa och nerfallna löf för att
söka sin föda. Denna består af insekter, maskar
och små snäckor. De båda nämnda slägtena skilja
sig från hvarandra deruti, att morkullorna
äro skogsfoglar, då deremot de egentlige
beckasinerna träffas vid mera öppna myrar,
mossar, sjöar och flodstränder. Deras egendomliga
färgteckning, i synnerhet på ryggen, en blandning
af brunt, svart och gult, påminner om öfriga
nattfoglar, såsom nattskärran och ugglorna, men
deras flykt erinrar snarare om flädermössen,
ty de spetsige vingarna gifva dem en hastig
fart, bruten i konstiga krumbukter. På marken
röra de sig mera likt hönsfoglarna, och liksom
dessa "trycka" de för påkommande faror. Sina
häckplatser hafva de i norden; men emedan de ej
kunna hemta sin föda i frusen mark, komma de till
våra nejder först med vårens inbrott. Vintern
tillbringa de i mellersta eller södra Europa
och i Afrika. Se vidare de särskilda arterna.
F. A. S.
Beckaskog, gods i Skåne. Se
Bäckaskog.
Beckbyxa, skämtsam benämning på
en kofferdi-sjöman. En örlogs-sjöman
deremot benämnes ofta blåskjorta.
R. N.
Becker (Beckern), von, är en tysk-holländsk
slägt, af drottning Kristina upptagen bland den
svenske adeln och ännu fortlefvande bland det
finska riddarhusets medlemmar. Namnet finnes i
förteckningarna öfver Rigas och Revals handelsmän
och rådsherrar i 16:de och 17:de årh., bland
Livlands godsegare då och senare samt bland
svenska härens officerare under 17:de och 18:de
årh. – 1) Johan von B., f. 1620, gjorde sig
ett äradt namn bland trettioåriga krigets
svenske officerare och adlades 1653. Han
var då kapten vid den engelske protektorn
Cromwells lifgarde. Sedermera åtföljde han
Whitelocks ambassad till Sverige, återinträdde
under Karl X i svensk tjerist och deltog, såsom
öfverste för ett värfvadt engelskt regemente, i
stormningen af Köpenhamn (Febr. 1659). Sedermera
kämpade han under Turennes och Condé. Dödsåret
olika uppgiftet (1675, 1677, 1678). – 2)
Johan Vilhelm von B., f. 1655, var 1686–91
anställd vid den svenska kontingenten till det
tyska rikets krigsmakt mot turkarna och deltog
derunder i stormningen af Ofen samt i slagen
vid Mohacz och Salankemen. Sedermera deltog
han i det nederländska kriget och i Sveriges
egna krig under Karl XII. 1717 utnämndes han
till general-major och 1718 till kommendant i
Malmö. Sedermera bosatte han
sig i Hellestads socken i Skåne, der han
dog 1733. – 3) Hermann Friedrich von B.,
den förres broder, blef 1692 kapten vid
Åbo läns regemente och deltog i slagen
vid Narva (1700) och Jakobstadt (1704)
samt i striderna om Livland. Efter Rigas
kapitulation (1710) stannade han på sina gods
i Livland till 1721, då han gick i preussisk
tjenst och blef general-major. Sedan blef han
naturaliserad preussisk adelsman med namnet von
Becker-Roettlinger. Död 1747. – 4) Karl Johan
von B., sonsons sonson af Johan v. B., f. 1775
i Vestergötland, blef 1798 v. häradshöfding och
1800 auditör samt fick 1803 lagmans titel. Han
var en rik man och hade mycket anseende i
sin ort. B. skref flere dikter i den gamla
skolans smak och emottog fem prisbelöningar
af Svenska akademien. 1820 utgaf han Försök i
skaldekonsten. Död 1831 på sin gård Traneberg
i Vestergötland. – 5) Reinhold von B.,
finsk universitetslärare och språkforskare,
sonsons sonson af Johan von B., föddes 1788 i
Kangasniemi socken, i Savolaks (några mil från
S:t Michel), blef 1813 docent och 1816 adjunkt
i historia vid Åbo (sedermera Helsingfors’)
universitet samt fick 1834 professorstitel. Från
1829 till 1856 bestred han translatorstjensten
för finska språket i senaten. Han var jämväl
en af Finska literatursällskapets stiftare
(1831). Död i Helsingfors 1858. – Både i
språkvetenskapen och på andra områden af
literaturen kan B. sägas hafva återupptagit
verksamhetsgrenar, som före honom lång tid
legat nere. Redan 1819 företog han språkliga
studieresor i landet och upptecknade derunder
några "runor" om Väinämöinen, tillhörande
kretsen af de episke sånger, som Elias Lönnrot
sedermera sammanställde och utgaf under titeln
"Kalevala". – I Finland hade ända sedan 1776
icke utkommit någon tidning på finska, då
B. 1820 började "Turun viikko-sanomat" (Åbo
veckoblad), som fortgick i elfva år. I denna
tidning hänvisade han åtskilliga gånger till
de gamla episka runorna. B. var ock den förste,
som framkastade en vink om möjligheten att till
ett helt sammanställa de ännu tillgängliga
qvädena om Väinämöinen. 1824 utgaf han Finsk
grammatik, det första arbete af detta slag,
som utkom i Finland efter 1733, då B. G. Vhaels
"Grammatica fennica" offentliggjordes. B. upptog
i sin grammatik resultaten af såväl sina egna som
samtida forskares undersökningar. Afdelningen om
syntaxen, hvilken är utförligt och omsorgsfullt
behandlad, är af synnerligen stort värde äfven
för vår tid, och äfven formläran var den mest
framstående i sitt slag, ända tills denne
gren af den finska grammatikan fullkomligt
omgestaltades genom Lönnrots undersökningar. Som
translator hade B. till åliggande att öfversätta
regeringshandlingar från svenska till finska,
och derigenom kom han i tillfälle att så godt
som nydana det finska officiella skrifspråket,
hvarvid han inlade stor förtjenst. – 6) Adolf von
B., finsk genremålare, den föregåendes son, f. i
Helsingfors 1831, blef student 1848 och är sedan
1869 lärare i teckning vid universitetet. Sin
utbildning som målare har han förvärfvat genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
