- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 1. A - Barograf /
1543-1544

(1876) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Barbarossa - Barbarossa - Barbaroux, Charles - Barbastro - Barbauld, Anna Lætitia - Barbe - Barberini

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.


Barbaro’SSa, Ital., "rödskägg", "binamn på den iyske
kejsaren Fredrik I af Hohenstaufen. Barbaro’ssa var
tillnamn på tvänne ryktbara turkiska sjöröfvare i
16:de årh. De voro söner af en till islam öfvergången
rumelier, som slagit sig ned på ön Mitylene (Lesbos)
efter hennes eröfring af turkarna. Den äldre hette
Horuk (Arudsch). Den yngres egentliga namn, Khizr,
ändrades sedermera af sultanen till Khair-eddin ("god
i tron"), hvilket de kristne förvredo till Hairaddin
(Djereddin). "Tidigt förvärfvade sig de bägge bröderna
rykte såsom djerfva sjömän och blefvo en skräck
för Medel-hafslanden. Sedan de trädt i tjenst hos
sultanen i Tunis, gjorde de ansenliga eröfringar på
norra Afrikas kuster. 1515 lät Horuk utropa sig till
herskare öfver Alger, sedan han låtit strypa regenten
derstädes. Derifrån utsträckte bröderna sitt välde
of ver det kringliggande landet. 1518 stupade Horuk
i en drabbning mot araberna. Hans broder efterträdde
honom i herraväldet öfver Alger och ställde sig 1519
(1520) genom fördrag under den turkiske sultanens
öfverhöghet samt utvidgade snart derpå sitt välde
genom att underlägga sig Tunis. Hans oerhörda
röfverier och plundringar på Medelhafvets kuster,
hvarvid en otalig mängd kristna släpades i slafveri,
förmådde kejsar Karl V till det bekanta tåget mot
Tunis, hvilket land han eröfrade och återgaf åt den
fördrifne fursten. Hairaddin, ehuru sålunda inskränkt
till Alger, fortfor att vara de kristnes gissel. Han
bortförde innevånarna i staden Mahon på Minorca,
slog i Arta-viken t. o. m. den store genuesiske
amiralen böria och eröfrade 1539, efter en hård
belägring, Castelnuovo på dalinatiska kusten. 1540
tillintetgjorde han en kristen flotta vid Candia,
och 1542 kom han med en stor sjömakt Frans I till
hjelp samt medverkade till Mzzas intagande. Han dog
vid hög ålder i Konstantinopel 1547.

Barbaroux [-röu], Charles, medlem af gi-rondisternas
parti under franska revolutionen, föddes 176-7 i
Marseille. Vid revolutionens utbrott var han anställd
som. advokat derstädes. Med ungdomlig hänförelse
omfattade han de nya idéerna, för hvilkas utbredande
han utgaf tidningen "L’observateur marseillais",
och sändes till Paris som sin födelsestads agent hos
nationalförsamlingen. Der uppträdde han mot hofvet och
anslöt sig till den afskedade ministern Roland. Efter
stormningen af Tuilerierna (d. 10 Aug. 1792), hvartill
B. var en af upp-hofsmännen, återvände han hem, blef
der hel-. säd med jubel och återsänd till Paris, nu
såsom medlem af nationalkonventet. Han blef i detta en
af girondisternas mest framstående medlemmar. I allt
sitt uppträdande visade han sig klok, oförskräckt
och handlingskraftig. Straxt i början af konventets
session uppträdde han mot Robespierre, som han
anklagade for att efter-sträfva diktaturen, och
deltog sedan ifrigt i kampen mot bergpartiet. Efter
girondisternas störtande, d. 31 Maj 1793, lyckades
han fly till Caen och måste sedan irra omkring
som fogel-fri. Ertappad i närheten af S:t Emilion
(depart. Gironde), sökte han döda sig med ett pistol-

skott, men misslyckades, blef gripen och förd till
Bordeaux, der han guillotinerades d. 25 Juni 1794.

Barba’Stro, stad i spanska prov. Huesca (Aragonien),
vid floden Cinca. Omkr. 8,000 in-nev. Biskopssäte._

Barbauld [barbå], AnnaLsetitia, född Ai-kin, engelsk
författarinna, f. 1743, d. 1825. Jämte sin make, som
var prest och föreståndare för en läroanstalt, egnade
hon sig åt barnaundervisning och skref för de små sina
berömda Hymns in prose (1781), som blifvit öfversatta
på många språk, äfven på svenska ("Lofsånger i obunden
stil för barn", Sthlm 1858). Snart derpå utkom hennes
Early lessons, ett arbete, som varit epokgörande i
fråga om barnets första uppfostran. Ett urval af B:s
skrifter utgafs 1811 under titeln -The jemale speaker.

Barbe (urspr. Barbara, så kallad för sin vildhets
skull), naturskön klippö i floden Saöne, nära Lyon,
i franska depart. Rhöne. Dit togo de kristne sin
tillflykt under kejsar Antonini förföljelser. I en
senare tid uppstod der ett berömdt kloster. Karl den
store, hänförd af öns skönhet, lät på densamma bygga
ett präktigt slott, i hvilket han bl. a. inrymde
ett ryktbart bibliotek, det s. k. "librairie de
Charle-magne". Både slottet och biblioteket plundrades
och förstördes 1562 af calvinisterna.

BarberTni, en romersk fursteslägt, som ursprungligen
hette T af an i och sedan tog namn efter sitt
stamgods, Barberino, i Elsa-dalen i To-scana. -
Slägtens makt och- anseende grundades af Maffeo B.,
som föddes 1568 och 1623 blef påfve under namn af
Urban VIII. Denne bortslösade under sin 21-åriga
regeringstid rikedomar och äreställen på sina
slägtingar, i synnerhet sin broder Carlos’ tre söner,
Francesco, Taddeo och Antonio. Men då påfvestolen
1644 intogs af Urbans personlige fiende Innocentius
X, måste de tre bröderna fly till Frankrike. Taddeo,
som, förut varit prefekt i Rom, afled i Paris 1647,
och Francesco, hvilken 1623 blifvit kardinal,
dog 1679 såsom kardinalkollegiets dekan. Antonio,
kardinal 1628, vid 20 års ålder, blef 1631 hertig af
Urbino, under landsflykten i Frankrike först biskop
i Poitiers, sedan ärkebiskop i Reims, försonades
derefter med påfven och återvände till Italien,
der han dog 1671. Ätten utslocknade på, manssidan
1738. - En ättling af Taddeo, Cornelia B., blef
1728 gift med Giulio Cesare Colonna, som derigenom
fick alla de barberinska familjegodsen, mot vilkor
att foga slägtens namn och vapen (tre bin) till sitt
eget. Från deras båda söner härstamma de nu lefvande
romerska’ slägterna Barberini-Colonna di Sciarra
och Barberini-Colonna.

Slägten gjorde sig känd såsom gynnare af konst
och vitterhet. Urban och Antonio voro sjelfva
diktare. Francesco stiftade Barberinska biblioteket,
som ännu i dag är det på handskrifter rikaste i
Rom. På nordvestra sluttningen af Quirinalen byggdes
af Carlo Maderna, Borromini och Bernini Palazzo
Barberini, det största palats i Rom. näst Vatikanen,
och residens för slägten Barberini-Colonna samt ännu
rikt på konstverk (Rafaels Fornarina m. fl.),

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed May 8 15:33:07 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfaa/1543.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free