Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Barante, Aimable Guillaume Prosper Brugière - Baranya, Varmegye - Barat - Barataria - Barathron - Baratinsky, Jevgenij Abramovitsch - Baratt - Barbados - Barbadosaloë, farmak. Se Aloë 2 - Barbaloïn, farmak. Se Aloë 2 - Barbar - Barbara - Barbaras öar - Barbarelli, Giorgio, italiensk målare. Se Giorgione - Barbareskstaterna - Barbari, råhet, okunnighet. Jfr Barbar - Barbarism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
verksamhet. Han utgaf 1821 skriften Des com-munes
et de Varistocratie, som utgjorde lians politiska
trosbekännelse, och 1824-26 det omfångsrika arbetet
Histoire des ducs de Bour-gogne de la maison de
Valois. Detta verk, som å titelbladet bär såsom
motto Quintiliani sats "Scribitur ad narrandujn,
non ad probandum" (man skrifvcr historia för att
berätta något, ej för att bevisa något), väckte en
ytterlig entusiasm. Man trodde, att ur detsamma
skulle utveckla sig en ny historisk skola, och
författaren blef af många räknad bland samtidens
främste historieskrifvare. 1828 tog B. inträde i
Franska akademien. Efter revolutionen 1830 slöt han
sig till Ludvig Filip och blef en bland de allra
ifrigaste anhängarna af dennes politik. 1830-40 var
han franskt sändebud först i Petersburg och sedan
i Turin. Eevolutionen 1848 aflägsnade honom för
alltid från det politiska lifvet, men han fortfor
med sin literära verksamhet. Bland hans många senare
arbeten inå särskildt nämnas Histoire de la convention
na-tionale (1851-53; öfversatt på svenska och utgifven
1861-62 under titel "Nationalkonven-te.ts historia")
och Histoire du directoire de la république franqaise
(1855).
Baranya [ba’ranja], Yarmegye, ungerskt komitat, mellan
Drava* och Donau. Arealen 5,093 qv.-kilom. (92,5
qv.-mil). Den civila befolkningen utgöres af 283,506
innev. (1869). B., som är ett af de fruktbaraste
komitaten, är kändt för sitt vin (Yillany-yinet)
och sin boskapsskötsel.
Barät, Turk., af turkiska regeringen utfärdade
skyddsbref för icke-muhammedaner.
Baratäria, ö i Mejicanska viken, belägen vid
inloppet till Barataria-bukten och tillhörande staten
Louisiana. På ön finnes en befäst hamn.
BaYathron, en fjällklyfta vid Athen, i hvilken
lif dömda förbrytare nedstörtades, då man, icke
ville taga dem af daga medelst gift eller genom
klubbslag. I denna klyfta nedstörtades äfven, på
förslag af Miltiades och Temistokles, de härolder,
som konung Darius hade skickat till Athen för att af
athenienserna fordra tecken till underkastelse.
Barati’nsky, Jevgenij Abramovitsch, rysk skald,
f. 1792, d. 1844. "Under sin vistelse i Finland
såsom officer vid ett derstädes förlagdt regemente
författade han poemet Eda, hvilket bär en helt
och hållet finsk prägel. Hans måhända bästa dikt
är Zigenerskan, sedemålning ur det högre ryska
sällskapslifvet. Samlade skaldestycken af B. utkommo
i Petersburg 1835.
Bara’tt 1. Bara’tto, Ital. (af Grek. pra’ttein,
handla, använda knep), handelst., utbyte af en vara
mot en annan; deraf baratt-handel. - Baratteri,
varuförfalskning eller underslef, i synnerhet
skeppares underslef med köpmansvaror.
Barbados 1. Barbad o e s [barbédos],
britisk-vestindisk ö, den östligaste bland de
små Antillerna. Arealen 432 qv.-kilom. (7,8
qv.-mil). 162,042 innev. (1871). Ön är till
störste delen ett slättland, och åkerbruk utgör
hufvudnärin-gen. Socker och arrowroot äro de förnämsta
utforsvarorna. Exporten af dessa uppgick 1871
till ett värde af omkr. 23,600,000 kr. Klimatet
är osundt. B. lider mindre af jordbäfningar än
Vestindiens öfriga öar, inen hemsökes ofta af
förfärliga orkaner. Det är säte för en guvernör,
.som dessutom är generalguvernör för S:t Lucie, S:t
Vincent, Grenada. Tabago och Trinidad. Hufvudort:
Bridge to \vn. .
Barbados-aloe [-bedos-], farmak. Se Al o ö 2.
BarbaloTn, farmäk.’ Se Aloe 2.
Barbär (Grek. barbaros) betydde hos grekerna*
ursprungligen främling, icke-grek. Efter de persiska
krigen fick ordet en förklenlig bibetydelse
och nyttjades för att beteckna personer, hvilka
likasom perserna voro fega, ofria, ohyfsade och
grymma. Barbar användes ännu i betydelsen rå och
grym menniska. Romarna kallade alla icke-romerska
och icke-grekiska folk, särskildt germanerna, för
barbarer och betecknade dermed äfven dem, som icke
förstodo grekiska eller i allmänhet uttryckte sig
mindre korrekt i tal och skrift. Jfr Barbarism.
BaYbara, helgon, led martyrdöden omkr. 236. Hennes
far, en fanatisk hedning, dödade henne med egen
hand, men träffades i detsamma af blixten, hvarför
B. åkallas särskildt i åskväder. Hon är artilleriets
skyddshelgon, och krutdurken på franska örlogsfartyg
kallas ännu efter henne Sainte-Barbé.
Barbaras öar, S:t Barbaras öar, belägna vid
brasilianska kusten. Se Abrolhos.
Barbarelli, Giorgio, italiensk målare. Se Giorgione.
Barbare’sk-staterna var fordom det vanliga,
gemensamma namnet för landen utmed kusten af
Medelhafvet, vesterut från Egypten och med Sahara till
gemensam gräns mot söder (Marocko, Alger, Tunis och
Tripoli). Numera har denna benämning blifvit tämligen
ovanlig. Härledningen är otvifvelaktigt att söka i
namnet på den infödda befolkningen, berber. En föga
afundsvärd ryktbarhet förvärfvade sig denna befolkning
genom sitt århundraden igenom systematiskt utöfvade
och af landens regeringar legaliserade sjöröfveri,
hvars stäfjande fullständigt lyckades först efter
det fransmännen er-öfrat Alger. Dittills nödgades
flertalet af Europas sjöfarande folk genom formlig
skatt köpa aktning för sin flagga. Sverige måste
göra dylika utbetalningar åt Marocko ända till 1845
(Algers eröfring hade sedan 1830 verkat befrielse -i
fråga om de öfrige barbaresk-staternas fordringar). I
allt hade Sverige till dessa stater utbetalt 371/»
mill. kr. Sverige och Danmark voro de sista makter,
söm nödgades utgöra denna tribut. Jfr Algeriskt pass.
J. H.
Barbari, råhet, okunnighet. Jfr Barbar.
Barbari’sm (Lat. barbarismw, Grek. barba-rismo’s),
hvarje onödig användning af främmande ord, ordformer
eller ordställningar. Ordet förekommer först hos
Aristoteles och upptogs på Augusti tid af romarna
för att bestämdare angifva hvad man förut betecknat
med rusticus sermo. Qvintilianus skiljer mellan tre
slags barbarism: inblandning af utländska ord, låghet
i uttryckssätt och fel i ordbildningen. Jfr Anglicism,
Gallicism, Germanism, Latinism o. s. v.
49*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
