Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bandit - Bandjaspis, miner. Se Jaspis - Bandmaskar - Bandola - Bandoler - Bandon - Bandtke, Georg Samuel - Banér - Banér - Banér, Sten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
banditerna "bildade fordom ett slags skrån, som
hade sina egne lagar. Trots den nuv. italienska
regeringens ansträngningar frodas "banditväsendet
ännu i åtskilliga delar af halfön.
Band-jaspis, miner. Se Jaspis.
Bandmaskar, Cestodes, zool., en afdelning (ordning)
af plattmaskarna, hvilken innefattar sådana former,
som sakna "både tarmkanal och mun, och hvilkas kropp
således är att likna vid en sluten säck, fylld af
lös väfnad. Till denne karakter kommer vanligen
den egenheten, att dessa maskar i sitt fullvuxna
tillstånd lefva ett koloni-lif, "bildadt derigenom
att en sammanhängande rad (band) af mask-individer,
försedda med köns-organ, utveckla sig från "bakre
änden af en könlös individ (det s. k. hufvudet),
hvilken tjenar kolonien till fästredskap i tarmkanalen
på det djur, i hvilket hon lefver. Deraf hafva
dessa maskar fått sitt namn. Alla lefva dock icke
ett sådant lif; i en grupp, fam. Caryophyllidea, som
lefver i karpfiskar. utvecklas nämligen könsorganen
i bakre änden af sjelfva hufvudet, eller uppstår på
detta ställe ett könsdjur, som icke afgränsar sig från
hufvudet. I andra grupper, familjerna Tetraphyl-lidea
och Diphyllidea, som lefva i rockor och hajar, är
denna afgränsning vanligen otydlig. En fjerde grupp,
fam. Pseudophyttidea, hvilken saknar sugvårtor
på hufvudet eller har dem så förändrade, att de
knappast kunna igenkännas såsom sådana, innefattar
"både former, som hafva tydlig, och sådana, som
hafva otydlig afgränsning i leder (individer). De
tydligaste "bandmaskarna innefattas i en femte
familj, Cyclo-phyllidea, som dessutom utmärker sig
genom de starkaste fäst-apparaterna, fyra suggropar,
vanligen också en enkel eller sammansatt krans af
hakar, på hufvudet. Om "bandmask hos men-niskor,
se Binnike-mask. p. A. s.
Bandola, Ital. och Sp., ett med tio metallsträngar
försedt musikinstrument, som har likhet med en luta
och anslås med en griffel af horn. Det begagnas
företrädesvis i Mejico. A. L.
Bandoler 1. Bantler (Fr. bandouliére; jfr Sv. éand),
krigsv., egentl. namn på axelgehänget, med hvilket
patronköket fordom uppbars. Ordet nyttjades
ofta om patronköket och gehän-get tillsammans.
G. u.
Bandon [ba’ndön]. 1) Flod i irländska prov. Munster,
faller ut i Atlantiska hafvet vid Kin-sale, der hon
bildar en rymlig hamn. - 2) B. 1. Bandonbridge
(Irl. Drohed), stad vid floden Bandon i den
irländska prov. Munster, grefskapet Cork. Omkr. 8,000
innev. Bomulls-och yllemanufakturer. Stor spanmåls-
och fiskhandel.
Bandtke (Bandtkie), Georg Samuel, polsk
historieskrifvare, språkforskare och bibliograf,
föddes 1768 i Lublin, blef 1798 gymnasiilärare i
Breslau samt 1811 universitets-bibliotekarie och
professor i Krakov, der han afled 1835. Såsom hans
bästa arbeten nämnas: Polnisch-deutsches wörterbuch
(1806), Polnische grammatik fur deutsche (1809),
Dzieje narodu pol-sliego ("Det polska folkets öden", 3
bd, 1820- 35) och Historya drukarn w Polsce ("Historia
om boktryckerierna i Polen". 3 bd, 1826). -
Hans yngre bror, Johan Vincens B., professor i
Varsjav, f. 1783, d. 1851, utmärkte sig genom flere
förtjenstfulla arbeten i polsk rätt: Juspolonicum,
en samling af gamla polska lagar (1831), Historya
prawa polskieyo ("Polsk rättshistoria", 1850) m. fl.
Baner (Fr. banniére, af Got. bandi, band. eller
af Got. band-va, tecken), ett slags fana. Under
feodaltiden förde hvarje riddare ett baner, kring
hvilket alla, som tillhörde honom, samlade sig till
gemensamt uppträdande i striden. Baneret, som då
utgjordes af en fyrkantig me-talltafla eller duk,
försedd med riddarens vapen, bars på spetsen af en
lans eller stång framför truppen. Alla banérherrar
voro skyldiga att vid uppbåd, hvar och en med sitt
folk, uppträda gemensamt under riksbaneret. - Ordet
betecknade mången gång äfven det antal personer,
som följde baneret. I denna bemärkelse omfattade
ett baner minst 10 fullrustade ryttare af god
börd, hvar och en åtföljd af 5 eller 6 knektar.
TV. G. B.
Baner, svensk adlig ätt, hvars förste historiskt
märklige medlem var riksrådet Eskil Isaksson till
Vengarn, hvilken var samtida med Karl Knutsson och
Sten Sture d. ä. Hans dotter Sigrid var mormoder
till Gustaf I. Den ene af hans söner, riksrådet Nils
Eskilsson till Djursholm (hvilket gods sedermera ända
till 1813 innehades af slägten B.), var en tapper
höfding, hvilken sommaren 1520 i spetsen för Nerikes
allmoge började en resning emot Kristian II. På
uppmaning af biskop Mattias i Strengnäs inlät han
sig dock i underhandling med denne konung samt blef
vid Stockholms uppgifvande inbegripen i den frid
och förlikning, som då kom till stånd. Derefter
begaf han sig öfver till Finland, men blef der,
d. 16 Dec. sistnämnda år, jämte Hemming Gadd, på
Kristians befallning halshuggen vid Raseborg. Hans
son, riksrådet Axel Nilsson, dog 1554. Dennes barn
antoge slägtnamnet Baner (i början skrifvet Banner
och Baner). Af hans fyra söner blefvo Sten och
Gustaf (se nedan) halshuggna i Linköping 1600. Den
förre dog barnlös; från den senares andre son, Per
(se nedan), härstammar den ännu lefvande, sedan 1651
friherrlige grenen af ätten. Gustaf B:s fjerde son,
Johan (se nedan), efterlemnade sonen Gustaf Adam
(senedan), hvilken 1651 blef grefve; men den
grefliga ätten utdog med stiftaren sjelf 1681.
E. T.
1. Baner, Sten, statsman, föddes 1546 och var son af
riksrådet Axel Nilsson (se ofvan). Han sändes tidigt
utrikes för att förvärfva den högre bildning, som
på hans tid börjat blifva ett behof för den svenske
adeln, och vistades en tid (1558) vid Kostocks
universitet. Redan under Erik XIV:s regering intog
han en framstående plats i samhället, men ådrog sig
denne konungs misstankar. Under förföljelserna mot
Sturarna (1567) undgick han endast genom en slump
att dela dessas öde. Erik hade nämligen befallt,
att alla de i Upsala fångne herrarna, utom "herr
Sten", skulle dödas, och vakten, som var oviss om
dermed menades Sten Baner eller Sten Lejonlmfnid,
hvilka båda befunno sig i
48*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
