Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bandaksvandet - Bandannos - Bandaöarna - Bandel, Joseph Ernst von - Bandelkand - Bandello, Matteo - Bande noire - Banderier - Banderilleros - Banderole - Bandiera - Bandinelli, Baccio - Bandit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
f.) öfver hafvet, och i hvars närhet befinner sig det
bekanta Ravnejuv, ett mycket brant fjällstup,
från hvilket man har en storartad utsigt. Till följd
af det starka lufttrycket kan man der iakttaga en
intressant naturföreteelse, nämligen den, att alla
lättare föremål, som kastas ut öfver fjällkanten,
åter hvirfla upp i luften och komma tillbaka
igen. På norra sidan finnas också flere intressanta
fjällbildningar.
Y. N.
Bandannos, Sp., namn på vissa råsilke-tyger, hvilka
ofta äro tryckta. - Bandanna kallas kattun, tryckt
som bandannos.
Banda-öarna l. Banda, en nederländsk, till Molukkerna
hörande ögrupp i Banda-sjön, s. om Ceram, emellan
3° 50’ och 4° 40’ s. br. samt 128° 40’ och 129°
50’ ö. lgd. Arealen 22,647 qv.-kilom. (411
qv.-mil). 274,337 innev. (1871), af blandad
härkomst. Till B. höra Neira, Lontor (Stora Banda),
Gunong Api, Ai, Run, Rosingein, Kapal, Pisang,
Sjetan och Karaka - alla små öar af vulkaniskt
ursprung. Af karakteristiska växter är i synnerhet
muskatnöt-trädet (Myristica moschata) vigtigt. Det
är i sjelfva verket detta träd, som gifver öarna deras
betydelse. Utförseln af muskatnötter beräknades 1870
till ett värde af 557.447 floriner (omkr. 800.000
kr.). Regeringen har sitt säte på Ön Neira, som
eger en frihamn af samma namn. B. upptäcktes 1512
af portugiserna, men eröfrades i början af 17:de
årh. af holländarna, som utrotade hela den infödda
befolkningen, emedan hon ej ville foga sig efter
deras monopolsystem.
Bandel, Joseph Ernst von, tysk bildhuggare, f. 1800
i Ansbach. Redan 1820 fäste han allmänhetens
uppmärksamhet på sig genom en Mars-staty i
kroppsstorlek. Bland hans arbeten märkas dessutom
flere förträffliga porträttbyster, en Venus,
Amor och Psyche samt en mycket berömd staty af
den fängslade Tusnelda. Om hans förnämsta verk,
det kolossala Hermanns-monumentet vid Grotenburg,
se i slutet af art. Arminius.
Bandelkand, engelsk-ostindisk provins. Se Bundelkund.
Bandello, Matteo, italiensk novellförfattare,
f. omkr. 1480 i Castelnuovo i Piemont. Som
anhängare till fransmännen måste han fly till
Frankrike, der han blef biskop i Agen, hvarest han
dog 1561. Hans noveller, utgifna 1554-73, innehålla
många intressanta kulturskildringar, men äro delvis
i hög grad slippriga.
Bande noire [bangd noar], Fr., "svarta bandet",
kallade man under första franska revolutionen de
föreningar af kapitalister och byggnadsentreprenörer,
som uppköpte de såsom nationalegendom i beslag tagna
andliga godsen, emigranternas egendomar samt de
byggnader, som utbjödos till salu på grund deraf att
fideikommissen och majoraten upphäfdes. Föreningarna
fingo detta skymfliga namn, emedan de vanligen utan
afseende på konstvärde och historisk betydenhet läto
nedbryta de gamla, ofta märkliga byggnaderna för att
sälja materialierna, styckade jorden o. s. v.
Banderier (af Lat. banderium, banér) kallades fordom
de beridna följen, med hvilka de ungerske magnaterna
och prelaterna drogo i fält eller till riksdagarna.
Mindre rika och mäktiga adelsmän samlade sina väpnade
följeslagare till ett gemensamt banderium. Banderierna
hafva legat till grund för den ungerska
militärorganisationen. Nu användes ordet "banderier"
om de beridne adelsmän, som bilda en del af
processionerna vid vissa högtidliga tillfällen, såsom
kröningar, riksdagens öppnande m. m.
Banderilleros [-riljeros], Sp., kallas i
tjurfäktningar de kämpar, som, väpnade med en
vimpelprydd lans, banderilla (vimpel), anfalla tjuren.
Banderole [bangdörål], Fr., vimpel, benämndes
under medeltiden en liten flagga, som var fäst
vid trumpeten. Nu betecknas dermed ett tofsbeprydt
trumpetsnöre. - Handelst., en af prof på tyger eller
manufakturvaror åtföljd priskurant.
Bandiera, namn på flere österrikiska sjöofficerare,
härstammande från Venezia. - 1) Frans B., amiral,
ingick i österrikisk sjötjenst och var en afgjord
anhängare af det österrikiska väldet i Italien samt
bidrog kraftigt till att undertrycka frihetsrörelserna
i Kyrkostaten 1831. Komprometterad genom sina söner,
blef han pensionerad och dog 1847. - 2) Attilio
B. (f. 1817) och Emilio B. (f. 1819) voro den
föregåendes söner. I motsats till fadern svärmade
de för "det unga Italien", brefvexlade från 1842
med Mazzini och sökte 1843 att på våldsamt sätt
åvägabringa Italiens enhet. Efterspanade af polisen,
flydde de till Korfu 1844. Genom falska berättelser
om en folkresning lockades de att d. 16 Juni 1844
med tjugo anhängare landstiga i Kalabrien, der
de förråddes och togos till fånga. S. å. blefvo de
skjutna i Cosenza. 1867 fördes deras lik till Venezia
och jordfästes der högtidligt.
Bandinelli, Baccio, italiensk bildhuggare, var en
af Michelangelos sämre efterhärmare och tillika den
store mästarens ränkfulle medtäflare. Han föddes
i Florens 1493 (1487?) och dog derstädes 1560
(enl. den florentinske stilen 1559). Fastän afskydd
af sin samtid, lyckades han dock innästla sig i
mediceernas ynnest, hvarigenom han kom att samla
en stor förmögenhet; senare, under den egentliga
barocktiden, blefvo hans arbeten föremål för mycken
beundran. Om hans grofva manierism och fräcka öfvermod
vittna emellertid sådana verk som hans marmorkopia
af Laokoongruppen, med hvilken han ville fördunkla
originalet och som framkallade den bekanta, Tizian
tillskrifna karikaturen "Apornas Laokoon" (träsnitt),
samt den kolossala marmorgruppen Hercules och Cacus,
med hvilken han ansåg sig hafva besegrat Michelangelos
David. B. var för det mesta verksam i Florens och Rom.
Bandit (Ital. bandito, eg. bannlyst, landsförvisad),
stråtröfvare, lönmördare, bof. Ursprungligen
nyttjades ordet om dem, som landsförvisades för
sin frihetskärleks skull, och var synonymt med
bravo, tapper man. Sedermera började det användas
om landsförvisade i allmänhet och särskildt om
stråtröfvare och legda mördare. Numera hafva
såväl bandito som bravo endast dålig betydelse. -
De italienske
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
