Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Babylon - Babylonien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inom murarna var dock icke bebyggd; en stor del bestod
af öppna åkerfält. B:s midtpunkt, der småstaden
Hillah nu ligger, var sannolikt äfven medelpunkten
för stadens kommersiella och industriella lif samt
den tätast befolkade delen af densamme. Somliga
antaga, att denne punkt är identisk med det äldsta
Babylon, under det att andra förlägga detta till
stadens nordvestra hörn, der konungaresidenset låg,
tätt invid flodens venstra strand. Der finnas nu tre
märkliga ruinhögar: Babil, såsom det kallas af den
nuv. befolkningen, lemningarna af ett åt Marduk,
Babylons skyddsgud, invigdt tempel, tillökadt af
Nebukadnesar, förstördt af Xerxes och förvandladt till
fästning af Alexander den store; <s>El-kasr</s>, "borgen",
Nebukadnesars slott; och <s>Tell-Amran-ibn-Ali</s>, en
samling af grafvar från senare tid, ursprungligen en
af Nebukadnesar uppförd underbyggnad för "de hängande
trädgårdarna". Denne konungastad var omgifven af
en särskild mur. Öfverallt på den vida slätten
ligga dessutom ruinhögar, som man endast delvis
undersökt. Af den i s. v. belägne förstaden <s>Borsippa</s>
återstår nu endast ruinmassan <s>Birs-Nimrud</s>, traktens
väldigaste fornlemning. Den utgjorde ursprungligen ett
af Nebukadnesar bygdt, åt de sju planeterna helgadt
pyramidformigt tempel i 7 terrasslika afsatser. Af
befolkningen betraktas det med vidskeplig vördnad,
och man har i detsamma velat se lemningarna af
det bekanta "Babels torn", hvars byggande medförde
menniskornas "språkförbistring". Sägnen derom, hvilken
finnes både hos Berosus och i bibeln, anknytes på
båda ställena till Babylon. Till följd af en falsk
etymologi öfversattes Babel med "förbistring" (af
Hebr. balal, förvirra). Under medeltiden finner man
sägnen vara förlagd till Birs-Nimrud. Sannolikt har
den gamla berättelsen hänfört sig till någon äldre,
nu förstörd babylonisk byggnad och sedan öfverflyttats
på Birs-Nimrud såsom den mest imponerande af alla
traktens fornlemningar.
Staden fortfor efter rikets fall att vara mäktig,
rik och blomstrande, men till följd af åtskilliga
uppror mot den persiske konungen fick den sina murar
och flere tempel nedrifna. Alexander den store ämnade
göra B. till sitt vidsträckta rikes hufvudstad, men
planen omintetgjordes genom hans död. Alexander dog i
B., i Nebukadnesars palats. Derefter förföll staden
hastigt, och dess ruiner fingo lemna byggnadsmaterial
till Selevkia och Ktesiphon, hvilka efterträdde
B. såsom hufvudorter i nedre Eufrat-landet. R. T.
Babylonien var den klassiska forntidens
namn på låglandet vid nedra Eufrat, det
nuv. <s>Irak-Arabi</s>. Namnet är härledt af landets
förnämste stad, Babylon. Efter den herskande stammen
kallas det hos yngre grekisk-romerska skriftställare
äfven <s>Chaldæa</s>. I kil-inskrifterna är <s>Kaldi</s>
namnet på den norre delen af landet och <s>Kar-dunias</s>
på den södre. I bibeln kallas det <s>Sinear</s>. Enligt
sammanstämmande vittnesbörd från forntiden beboddes
B. af flere olika folk. <s>Sumir</s> och <s>Ackad</s> nämnas i
kilinskrifterna vid sidan af hvarandra såsom de båda
hufvudfolken, och man har åt ett af dem
velat tillerkänna en turansk, åt det andra en
semitisk nationalitet. Så mycket är emellertid visst,
att urbefolkningen var af turanskt ursprung och att
denna befolkning uppfann kilskriften samt grundlade
kulturen i "flodernas land". Denna kultur gick i
arf till invandrade semitiska folk. Det herskande
språket blef med tiden den semitiska assyriskan;
det turanska urspråket upphörde såsom, talspråk
kanske redan omkr. 1000 år f. Kr., men fortfor att
begagnas såsom presternas heliga språk.
De babylonska fornlemningarna hafva kommit till
oss i ett mera förstördt skick än de assyriska och
lemna oss icke ett så rikt material till landets
historia. Omkr. 280 f. Kr. skref en babylonsk prest,
Berosus, med begagnande af de urgamla tempelarkiven,
sitt fosterlands historia på grekiska språket, och
de små fragment af densamma, hvilka ännu finnas qvar
som citat hos andra skriftställare, tjena, jämte
åtskilliga notiser i Gamla Testamentet, i någon mån
att fylla de luckor, som kilskrifterna lemna. Mycket
oklart finnes dock ännu i Babyloniens historia. Såsom
statsgrundläggare namnes i bibeln <s>Nimrod</s>, "en
väldig jägare för Herren", hvars "rikes begynnelse
var Babel, Erek, Ackad och Kalne i Sinear-landen"
(l Mose b. 10). Berosi uppteckningar hafva för de
äldre tiderna en helt och hållet mytisk karakter;
de omnämna syndafloden såsom inträffande 41,697 år
f. Kr. och en derpå följande heroisk tid om 39,180
år (till 2517 f. Kr.) samt derefter en invasion
af ariska (mediska) folk, sedan en dynasti från
Elam, vidare inhemska konungar, arabiska herskare
och slutligen Semiramis samt att riket derefter
eröfrades af Assyrien (1314 f. Kr.). Kilskrifterna
omtala icke, när de första statsbildningarna egde
rum vid nedra Eufrat; men de funna fragmenten påpeka
tydligen flere olika medelpunkter för den allra
äldsta historien, särskilda småstater, hvar och
en med sin dynasti. Sådana voro Eridu, Ur, Larsam,
Uruk, Zirgurla och Nipur, af hvilkas regenter man
känner en del till namnet. En af de märkligaste
bland dessa var <s>Urkham</s>, "konung af Ur, konung öfver
Sumir och Ackad", hvilken möjligen lefde 3,000
f. Kr. Han förenade kanske flere af småstaterna
vid nedra Eufrat under sin spira. Babylonien blef
sedan (omkr. 2,300 f. Kr.) eröfradt af en herskare
i det närbelägna Elam (landet ö. om nedre Tigris),
och främlingarna beherskade Syd-Babylonien i ett par
hundra år. Först vid tiden för detta öfverväldes slut
(omkr. 2,000 f. Kr.) fingo, efter hvad man känner
af historien, de längre norrut vid Eufrat belägne
städerna Sippara-Agani och Babilu (Babylon) någon
större betydelse. Konung Sar-kin i Agani underlade
sig då hela Babylonien, och inom kort blef Babylon
medelpunkten för ett rike, som omfattade hela det
södra flodlandet. I täflan med detta rike uppväxte
emellertid snart ett annat norrut vid Tigris,
nämligen Assyrien, och man har från omkr. 1450
f. Kr. urkundliga notiser om gränsregleringar
mellan dem bägge. Omsider, 1270 f. Kr., eröfrades
Babylonien af den assyriske konungen <s>Tuklat-adar</s>,
som i sina inskrifter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
