Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Azoisk - Azorerna - Azotos, grekernas benämning på Asdod. Se d.o. - Azov, stad i Ryssland. Se Asov - Azteker - Azuni, Dominico Alberto - Azur - Azurit - Azymiter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1383
Azorerna-Azymiter.
1384
vissa dithörande kalkstenar uti Kanada finna lemningar
efter lågt organiserade djur, Eozoon canadense
(se d. o.); andra hafva deremot förnekat Eozoons
organiska ursprung. - Azoiska formationen kallas
sammanfattningen af de azoiska berglagren, d. v. s. de
under den kambriska formationen belägna. Jfr
Metamorfosiska formationen och Ur-formationen.
E. E.
Azorerna (Port. Açores, "hököarna",
Eng. Western-Islands), arkipelag af 9 öar i Atlantiska
oceanen, 37°-40° n. br. och 8°-12° v. lgd från
Ferro. De tillhöra Portugal, men räknas än till
Europa, än till Afrika. Arealinnehållet af samtliga
öarna beräknas till 2,608 qv.-kilom. (47 qv.-mil)
med 252,480 innev. (1868). De indelas i 3 grupper: 1)
mot öster San Miguel och Santa Maria; 2) i midten
Fayal, Pico, San Yorge, Graciosa och Terceira;
3) mot vester Flores och Coro. Hufvudstad för hela
arkipelagen är Angra på Terceira. Öarna äro vulkaniska
och ofta hemsökta af jordbäfningar; mest betydande
är vulkanen på Pico 2,100 m. (7,000 f.). Klimatet är
jämnt, mildt och helsosamt. Jorden är väl vattnad
och utomordentligt fruktbar, men hennes skötsel
förhindras, derigenom att hon är fördelad mellan
några få stora godsegare, hvarför många utvandra
från öarna. De vigtigaste produkterna äro säd (i
synnerhet majs), grönsaker, oranger, mandlar och
andra sydfrukter, vin, socker, yams, orseille, och
medicinalväxter. Handeln är liflig, oaktadt bristen
på hamnar. Hufvudbefolkningen är af portugisisk
härkomst. - Azorerna synas hafva varit kända redan af
kartagerna samt af norrmannerna och araberna. Likväl
voro de i allmänhet obekanta för Europa, innan de 1432
upptäcktes och togos i besittning af portugiserna.
Azotos, grekernas benämning på Asdod. Se d. o.
Azov, stad i Ryssland. Se Asov.
Azteker, innebyggarna i Mejico på den tid, då detta
land upptäcktes af européerna. Deras konung, vald
bland företrädarens närmaste fränder, regerade
med nästan oinskränkt makt, under medverkan af ett
hemligt råd och skyddad af en stark lifvakt Alla
landtegendomar voro
i adelns och presternas våld; de fattigare klasserna
plågades och förtrycktes. Aztekernas uppfostran var
hufvudsakligen krigisk. Också var krigsguden, den
förskräcklige Huitsilopoktli, hela folkets skyddsgud;
det rök från hans altaren af offrade krigsfångars
blod. Öfver honom och hela gudaskaran stod verldens
skapare, Taotl. Aztekerna trodde på ett evigt lif:
en himmel med alla slags njutningar och ett helvete
med evigt mörker samt mellan dessa bägge ett tillstånd
af "känslolöst välbefinnande". Presterna hade stort
inflytande och besörjde barnens undervisning. Se
vidare Mejico.
Azuni, Dominico Alberto, italiensk rättslärd, f. 1749
i Sassari på Sardinien, d. 1827 såsom ledamot af
öfverkonsulats-tribunalet i Cagliari. Han skref sin
fäderneös historia (Histoire de Sardaigne, 1802)
samt ett utmärkt arbete i allmän sjörätt (Sistema
universale del principi del diritto marittimo dell’
Europa, 1795; sedermera i ny bearbetning undertiteln
Droit maritime de l’Europe, 1805).
Azur, (af arabiskt ursprung), detsamma som lasursten
(se d. o.); en blå färg, äfven kallad ultramarin;
himmelens blåa färg.
Azurit 1. Kopparlasur, miner., ett i vackra,
kornblåa kristaller förekommande mineral, bestående
af basiskt kopparkarbonat. I Sverige finnes
azuriten endast i ringa mängd och på tämligen få
ställen; utomlands stundom i tillräcklig mängd
för att kunna nyttjas till koppars utsmältning.
P. T. C.
Azymiter (af Grek. nekande a och zyme, surdeg),
en religiös sekt. Bland de tvisteämnen, som i 11:te
årh. slutligen framkallade en bestämd brytning mellan
den österländska och den vesterländska kyrkan, var
äfven frågan om nyttjandet af syradt eller osyradt
bröd i nattvarden. Anhängarna af den sistnämnda
kyrkan, inom hvilken bruket af osyradt bröd infördes
redan i 9:de årh., kallades med anledning deraf
azymiter, en benämning, som användes om dem först
af den grekiske patriarken Mikael Cerularius i
Konstantinopel (1053). Äfven några partier inom
den grekiska kyrkan (armenianer och maroniter)
gingo under samma namn. Den österländska kyrkans
anhängare kallades i motsats dertill prozymiter.
J. H. B.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
