Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - August - August, Nikolaus - Augusta - Augusta - Augusta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Polen i täflan med den franske prinsen af Conti. 1700
ingick lian förbund med Ryssland och Danmark mot
Sverige, och "det stora nordiska kriget" "börjades af
August, som, utan krigsförklaring, med en sachsisk här
inföll i Livland och angrep Riga. Karl ansåg honom
vara den egentlige upphofsmannen till förbundet och
bröt i harm deröfver 1702 in i Polen. Sedan Augusts
sachsiska trupper flere gånger blifvit slagna,
blef han sjelf 1704 afsatt från polska tronen,
hvarefter vojvoden i Posen, Stanislav Leczinski,
valdes till hans efterträdare. Genom Karls infall i
Sachsen och freden i Altranstädt 1706 tvangs A. att
erkänna Stanislav. Under den följande tiden deltog
han såsom frivillig i spanska successionskriget, men
började genast vid Karls infall i Ryssland uppkasta
planer att återvinna den polska kronan. Slaget vid
Pultava påskyndade dessa planers utförande, och i
Okt. 1709 ryckte A. åter in i Polen. Han fördref
väl Stanislav, men blef ej allmänt erkänd och måste
länge kämpa med adelskonfederationer, som erkände
hans medtäflare. Kriget med Sverige utbröt å nyo
1710 och fortsattes ända till 1719 års stillestånd,
hvilket först 1732 förvandlades till en ordentlig
fred. I Polen hade A. fortfarande att kämpa med många
vedervärdig-heter och motarbetades af Ryssland. Hans
plan att göra kronan ärftlig i sin slägt misslyckades
alldeles. Sachsen led ohyggligt af Augusts oerhörda
slöseri, som uttömde landets välstånd. Han dog 1733
och begrofs i Krakau. De mest utmärkande egenskaperna
hos denne furste voro ofantlig kroppsstyrka,
sedeslöshet samt lust för prakt och äfventyr. Den
förstnämnde egenskapen förvärfvade honom binamnet "den
starke"; turkarna kallade honom "jernhanden". Hans
gunstlingar och mätresser kostade honom otroligt stora
summor. De märkligaste af inätres-serna voro Aurora
Königsmark (med hvilken lian hade sonen Morits)
och grefvinnan Cosel. Hans gemål, en prinsessa af
Brandenburg-Kulm-bach, lefde merendels skild från
hofvet och dog 1727. Med henne hade han blott en son,
faderns efterträdare i Sachsen och Polen.
3) August III, den förres son, konung af Polen
och under namnet Fredrik August II kurfurste
i Sachsen. Han föddes 1696 och uppfostrades i
lutherska läran, men öfvergick under en resa i
Italien till katolicismen. 1733 efterträdde han sin
fader i Sachsen och blef samma år af det sachsiska
partiet i Polen vald till konung i detta land, men
ej allmänt erkänd förr än 1735. Såsom, regent var
han ännu odugligare än fadern, men liknade denne
i slöseri och praktlystnad. Styrelsen leddes af
hans gunstling, grefve Bruhi, fullkomligt i ryskt
intresse. Polen, som A. sällan besökte, befann sig
i full anarki. Från 1742 deltog A. med Österrike i
kriget mot Preussen, men hans krigshär blef slagen
och hans kurfurstendöme er-öfradt (1745). Ar 1756
slöt han sig till Ryssland och Österrike mot Preussen,
men genast i början af kriget blef Sachsen ockuperadt
af Fredrik II. A. flydde då till Polen och återkom
först efter freden i Hubertsburg. Kort derefter afled
han. 1763,
4) August (Paul Fredrik A.), storhertig af Oldenburg,
f. 1783, begaf sig vid Oldenburgs ockupation af
fransmännen 1811 till Ryssland och ingick i dess
armé, återvände 1816 till Oldenburg och efterträdde
1819 sin fader i regeringen. Han var deri förste,
som antog storhertig-titeln, hvilken Wien-kongressen
tillerkän; regenterna i Oldenburg. I Febr. 1849
gaf haa sitt land en frisinnad författning, hvilken
han sedermera vidmakthöll utan att deri göra några
större ändringar. Död 1853. - A. var en samvetsgrann,
pligttrogen regent och en human, sedlig karakter. I
sitt första gifte (med en prinsessa af Anhalt) hade
han dottern Amalia, gift med konung Otto af Grekland,
i sitt andra gifte (med en syster till sin första
gemål) sonen Peter, Oldenburgs nuv. storhertig. I
sitt tredje gifte var han förmäld med Gustaf IV
Adolfs yngsta dotter, Cecilia, och hade med henne en
son, Elimar, officer i rysk tjenst. Denne var 1850
ifrågasatt att blifva tronföljare i Danmark.
August, Nikolaus, svensk-norsk arffurste,
titulärhertig af Dalarna, den yngste af konung
Oskar I:s fyra söner, föddes på Drottningholms
slott den 24 Aug. 1831. Sedan han i närvaro af några
Upsalaprofessorer aflagt studentexamen å Tullgarn,
vistades han tidtals under åren 1849-53 såsom student
i Upsala. 1847 in-skrefs han i arméns rullor och
avancerade efter hand genom graderna, tills häri
1872 utnämndes till generallöjtnant. 1866 blef han
exercisinspektör för skärgårdsartilleriet. Under de
senare åren af sin lefnad egnade han sig med varmt
intresse åt den nybildade föreningen för frivillig
sjukvård i fält. Efter någon tids sjuk-lighet afled
han å Stockholms slott den 4 Mars 1873. Prins August
var i själsgåfvor underlägsen sina bröder, men var
en varmhjertad, god och flärdlös personlighet. 1864
förmälde han sig med prinsessan Teresia Amalia
Karolina Josefina Antoinetta af Sachsen-Altenburg,
f. 1836.
Augusta, Lat, "den höga", "den vördnadsvärda",
ett tillnamn, som först gafs åt Augusti maka Livia,
sedermera åt de romerska kejsarinnorna och slutligen
åt alla qvinliga medlemmar af den romerske kejsarens
familj. Under kejsartiden nyttjades detta ord som
namn på flere romerska legioner.
Augusta, namn på en mängd romerska städer, anlagda
af eller uppkallade efter romerska kejsare eller
kejsarinnor. De vigtigaste af dessa städer voro:
A. emerita, hufvudort i Lusitanien, anlagd 23 f. Kr.,
nu Merida. A. prcetoria (salassonim), koloniserad
af Augustus, nu Aosta. A. rauracorum, hufvudort för
raurakerna i Hel-vetien, koloniserad af Augustus,
förstörd på 400-talet; ruiner vid byn Augst nära
Basel. A. siiessonum, yngre namn för Noviodunum, nu
Soissons. A. taurinonim, nu Turin. A. treoi-rorum, nu
Trier. A. vindelicorum, hufvudort i romerska provinsen
Vindelicia, anlagd under Augustus, nu Augsburg.
Augusta. 1) Hufvudstadi den nord-amerikanske
staten Maine, vid Kennebec, n.ö. om Portland, 7,808
innev. (1870). - 2) Stad i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
