Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Auge - Auge - Augeas - Auger, Anastase - Augereau, Pierre François Charles - Augerum - Aughrim, by i Irland. Se Aghrim - Augias - Augier, Guillaume Victor Emile - Augit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
barnet uppdagades och utsattes på Parthenon-berget
("det jungfruliga berget"), der det uppföddes
af Artemis’ heliga hind och fick namnet Telephos
("den fjärran lysande"). Modern skulle nedsänkas i
hafvet, men blef i stället förd till Mysien, hvars
konung, Teuthras, tog henne till hustru. Efter en
tids sökande finner Telephos sin moder och blir
Teuthras’ efterträdare. – Andra berättelser förmäla,
att A. blef af Teuthras upptagen som fosterdotter,
och att Telephos, hvilken kommit till Mysien
och kraftigt hjelpt konungen i ett svårt krig,
till belöning derför fick fosterdotterns hand och
riket, men att han under sjelfva brudnatten i bruden
igenkände sin moder. Sagan behandlades mycket af de
grekiske sorgespelsförfattarna. v. K.
Auge [åsch], landskap i Normandie, omfattande
departementen Calvados och Orne. Landets midt utgöres
af Auge-dalen, som ge-nomflytes af floden Touques.
Augeas, Augeias, Grek. mytol. Se Augias.
Auger [ås j e], Anastase, fransk lärd, f. 1724,
d. 1792. Han är författare till det vigtiga arbetet
De la constitution des romarns (1792).
Augereau [åsjsrå], Pierre Francois Charles, hertig
af Castiglione, marskalk af Frankrike, föddes 1757
i Paris och var son till en murare. Han blef först
karabinier i sitt fädernesland, men deserterade och
gick i utländsk tjenst. 1787 bosatte han sig som
fäktmästare i Neapel. Sedan han 1792 jämte alla sina
der-varande landsmän blifvit förvisad, inträdde han
åter i franska armén som frivillig och vann snar
befordran. Redan 1794 var han brigadgeneral. 1790
blef han divisionsgeneral vid italienska armén
och kämpade med mycken tapperhet vid Millesimo,
Lodi och i synnerhet vid Arcolc. Bonaparte hemsände
honom 1797 med de eröfrade österrikiska fanorna,
och direktorium utnämnde honom då till chef för
trupperna i och omkring Paris. A. fick i uppdrag att
qväsa ett rojalistiskt parti, som hade der bildat
sig och vunnit stor makt. I spetsen för sina trupper
omringade han d. 18 Fructidor (4 Sept.) Tuile-rierna,
inträngde i de deputerades sal och fängslade de
rojalistiske deputerade, bland hvilka 52 deporterades
till Cayenne. För denna våldsbragd blef han helsad som
fäderneslandets räddare. Derefter fick han kommandot
öfver Rhen-armén, blef 1799 invald i de fem hundrades
råd, 1800 befälhafvande general i Holland o. s. v.,
slutligen 1804 marskalk af Frankrike och 1805 hertig
af Castiglione. Derefter deltog han i 1805 och 1806
års krig i Tyskland. I slaget vid Eylau lät han, ehuru
han led af en häftig feber, binda sig fast vid hästen
och kommenderade, svårt sårad, under hela slaget, i
snöyra och kulregn. Både hans kropps- och själskrafter
blefvo emellertid märkbart försvagade, och under de
följande åren deltog han ej mycket i krigen. Napoleon
hyste misstroende mot honom och skattade ej högt häris
förmåga såsom fältherre. A. var dock personligen
mycket tapper och höll sträng krigstukt bland sina
soldater. Då de allierade 1814 inryckte i Frankrike,
slöt sig A. till Ludvig XVIII och blef af
honom utnämnd till fransk pär. Det oaktadt hyllade
han i spetsen för sina trupper Napoleon vid dennes
återkomst från Elba, men blef ansedd som förrädare
och behandlad med köld och misstroende. Efter de
"hundra dagarna" inträdde A. åter i pärskammaren,
hvarur Napoleon uteslutit honom. Kallad till medlem
i krigsrätten öfver marskalk Ney, förklarade han sig
inkompetent. Han dog 1816 på sitt gods La Houssayc.
Augerum, socken i Blekinge, Östra härad. Arealen
12,562 hekt. (25,124 tnld), deraf 714 öar, holmar
och skär samt 435 vatten. 37 5/24 mtl. 4,702
innev. (1875). Annex till Lösen, Lunds stift,
Östra kontrakt.
Aughrim, by i Irland. Se Aghrim.
AiTgias (Grek. Augei’as, Augeas), Grek. mytol., son af
Helios, konung i Elis. Enligt sagan var hans rikedom
på hjordar fabelaktigt stor. Dessas stall, hvilka
lågo vid floden Menios (enligt senare uppgifter vid
floderna Peneios och Alpheios) rengjorde Herakles på
en enda dag, derigenom att han ledde den närliggande
floden in genom grundmuren. Detta är ett af Herakles’
tolf storverk. Då han erbjöd sig att utföra detsamma,
utfäste sig A., som ansåg det omöjligt för honom att
lyckas, att derför gifva honom en tiondedel af sina
hjordar. Men när denne sedan fick höra, att Herakles
utfört arbetet på Eurysthevs’ befallning, vägrade han
att lemna den utlofvade belöningen, hvarför Herakles
öfverföll och dödade honom jämte hans söner. - A.,
eg. "den strålande", är en son af solen (Helios);
hans hjordar äro stjernornas härskaror, hvilka
regntiden (vintern) höljer med molnens orena töcken,
sorn endast den starka regnskuren kan bortskölja. -
Augias-stall nyttjas l dagligt tal för att beteckna
något i högsta grad orenadt och smutshölj dt. v. K.
Augier [åsjie], Guillaume Victor Emile, fransk
skald och lustspelsförfattare, f. d. 17 Sept. 1820
i Valence. Han var ursprungligen bestämd för
advokatståndet, men egnade sig snart uteslutande åt
författareverksamhet. 1844 uppträdde han med La cigm
(gifven i Stock holm under titeln "Giftbägaren"). Af
hans föl jande stycken, först uppförda på Théåtre
fran-cais, hafva flere blifvit gifna i Stockholm: La
chasse an roman ("Romanhjeltarna", af A. och Sandeau,
1851), Gabrielle, Diane, Le yen-dre de m:r Poirier
("Klädeshandlaren och hans måg", af A. och Sandeau,
1855), Ceinture do-rée ("Millionärens dotter"), La
pierre de touche ("Profvostenen", af A. och Sandeau),
Les effron-tes ("Moderna vinglare", 1861), Le fils
de Gi-boyer ("Giboyers son", 1863), Maitre Guériii,
("Notarien Guérin", 1865) och nu senast Lions et
renar ds ("Lejon och räfvar", 1875). - A. anses
vara Frankrikes ypperste nu lefvande dramatiske
författare. Med en fin, men träffande satir gisslar
han tidens förvändheter. Ett glänsande språk utmärker
hans arbeten, af hvilka de flesta äro på vers. Han är
sedan 1858 medlem af Franska akademien. En samling af
hans dramer utkom 1857 under titel Théätre (6 band).
AugTt (af Grek. aitgé, glans), miner., kallas ett
till pyroxenernas grupp hörande mineral, bestående
af kiselsyracle salter af kalcium, måg-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
