Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Audun Hugleiksson - Auenbrugger von Auenbrug, Leopold - Auer, Aloys, Ritter von Welsbach - Auer, Leopold - Auerbach - Auerbach, Heinrich - Auerbach, Berthold - Auersperg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ning blef han (1299) fängslad samt 1302 hängd på
Nordnäs vid Bergen. Hans stora jordagods indrogos
till kronan. Man kan ej af samtida urkunder
skönja anledningen till detta straff. Möjligt
är, att A. användt sin makt som "fé-hiröir" på
Tunsbergshus till att lägga hinder i vägen för Håkon
vid hans tronbestigning, och att detta orsakat hans
fängslande. Sannolikt är äfven, att han sedan blifvit
frigifven och begifvit sig till sin gård Hegranäs,
men att han inlåtit sig i en ny konspiration mot
konungen, dervid understödjande en bedragerska,
som utgaf sig för att vara konung Eriks 1290
aflidna dotter Margareta ("flickan från Norge"). -
I hans hembygd lefver ännu sagan örn "riddar Audun
till Alhus", och i närheten af Alhus kyrka, invid
stranden af Jölstervandet, visades ännu för några år
sedan lemningarna af hans "borg", hvilka nu blifvit
förstörda genom en omläggning af landsvägen. Sitt
binamn Hestakorn skall han hafva fått deraf, att han
var den förste i Norge, som fodrade sina hästar med
korn (säd). Efter hvad man kan sluta sig till om hans
personlighet, var han en duglig och kunskapsrik, men
hersklysten, girig och stolt man, som icke frågade
efter medlen, när han ville genomdrifva sina planer.
y. N.
Auenbrugger von Åuenbrug, Leopold, läkare i Wien,
f. 1722, d. 1809. Han uppfann 1754 perkussionen och
utgaf derom 1761 en latinsk skrift. Jfr Auskultation.
Auer, Aloys, Eitter von Welsbach, österrikisk
typograf, f. 1813 i Wels, d. 1869 i Wien. Han blef
1841 direktor för kejserl. hof- och statstryckeriet,
hvilket under hans ledning uppblomstrade till en
mycket storartad industriel inrättning. A. är
uppfinnare af det s. k. na-tursjelftrycket
och flere pressar. Han skref Geschichte der
wiener staatsdruckerei (1851), Entdeckung des
naturselbstdrucks (1856) m. fl. arbeten.
Auer, Leopold, violinvirtuos, f. 1845 i Vesz-prem i
Ungern, elev af Joachim. Han blef 1868 solospelare
i kejserl. kapellet i Petersburg och professor
vid konservatorium derstädes. A. har gjort flere
konstresor, mest till England. Sverige besökte
han första gången 1863. Han är en virtuos af första
rangen: eger en alldeles utomordentlig färdighet, skön
ton, rent föredrag och elegant stråkföring. Särskildt
är hans staccato inönstergiltigt.
A. L.
Auerbach, stad i konungariket Sachsen,
regeringsområdet Zwickau, vid floden Göltzsch. 5,277
innev. (1875).
Auerbach, Heinrich (egentl. Strohmeier 1. S tro m
er), professor i medicin och senator i Leipzig,
f. 1482 i Auerbach, d. 1542, är hufvudsakligen
bekant genom det s. k. Auerbachs hof, en af honom
omkr. 1530 i Leipzig uppförd byggnad, som fordom
var upplagsplatsen för de nyaste och bästa varorna
vid Leipzig-messorna. Byggnadens rymlige källare,
Auerbachs keller, var enligt sägnen skådeplatsen för
åtskilliga af d:r Fausts äfventyr och har blifvit
ryktbar genom Göthes sorgespel Faust.
Auerbach, Berthold, tysk skald och skriftställare,
föddes 1812 af judiska föräldrar i byn
Nordstetten i Wurtemberg. Sedan han vid universiteten
i Tubingen, Mimenen och Heidelberg studerat juridik
och filosofi samt ett par månader sutit fängslad på
fästningen Hohenasperg, anklagad för delaktighet
i studentoroligheter, uppträdde han 1836 såsom
skriftställare med flygskriften D as judenthum und die
neueste literatur. Sedermera har han gjort sig vida
berömd genom sina s. k. by-historier, Schwarzwälder
dorfge-schichten (1843-54), hvilka skildra allmogens
lif i hans hemland. Dessa noveller hafva blifvit
öfversatta på nästan alla europeiska språk och
framkallat en betydande mängd efterlik-ningar. På
svenska utkommo 1849-50 två häften "Byhistorier från
Sch\varzvvald", af hvilka det första innehåller
berättelsen "Fru professorskan" (Die fr au pro f
essorm). Denna intressanta berättelse blef till
författarens stora missnöje för scenen bearbetad
af fru Birch-Pfeiffer i det omtyckta dramat "Dorf
und stadt". Auerbachs öfriga arbeten af samma
slag äro: Bar-fässele (1856), Joseph im schnee
(1861; på svenska "Josef uti snön") och Edelweiss
(1861). Jämte några dramer af ringa värde har han
äfven författat romaner, bl. a. Spinoza (1837), Auf
der höhe (1865; på sv. "I slott och koja", 1876),
Das landhaus am Khein (1869), Wald-fried (1874), Drei
einzige töchter (1875; på svenska "Trenne döttrar",
1876). Ehuru rik på känsla och humor, låter A. dock
måhända ett filosofiskt, reflekterande element nog
mycket framträda äfven i sina skildringar ur folkets
lif. En frukt af hans filosofiska studier blef den af
en kritisk lefnadsbeskrifning åtföljda öfversättningen
(från latin till tyska) af Spinozas samtliga arbeten
(5 band, 1841). - Sedan 1860 lefver A. omvexlande i
Berlin och Stuttgart.
Auersperg, gammal och vidt utgrenad slägt i
Österrike, hvilken har sitt namn efter slottet
Auersberg (Ursberg) i Schwaben. I senare hälften
af 1000-talet utvandrade slägten der-ifrån till
Krain och byggde der stamborgen Auersperg, omkr. 3
mil i sydvest om Laibach. Stamfadern är Adolf von
A. (omkr. 1067). Dennes bror Oderich stiftade en
italiensk gren (hertigarna af Cocagna). Engelhard von
A., d. 1466, blef arflandtmarskalk af Krairi. Genom
dennes söner Pankraz och Yollrad delade sig slägten
i sina två ännu lefvande hufvud-grenar. Af dessa har
den parikrazska att framvisa slägtens märkligaste
medlemmar:
Grefve Anton Alexander von A., f. 1800 i Laibach,
österrikisk statsman, är under psevdo-nymen
Anastasius Gr ii n bekant såsom det tyska Österrikes
nu lefvande främste skald. Efter några års studier
öfvertog han 1831 skötseln af sina gods i Krain och
lefde sedan som privatman till 1848, då han valdes
till medlem först i det tyska "vorparlamentet" och
sedan i nationalförsamlingen, ur hvilken han dock
utträdde redan på hösten s. å. 1860 inträdde han
åter i det politiska lifvet såsom ledamot af det
förstärkta riksrådet, och sedermera utsågs han af
kejsaren till medlem för lifstiden af herrehuset. I
de parlamentariska striderna har han alltid stått
på den liberala sidan, men i skarp motsats till de
federalistiska sträfvandena. - Sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
