Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Attundaland - Attung - Attungsbol - Atures - Atwood, George - Atys, Grek. mytol. Se Attis - A. u. - Aubagne - Aubaine, droit d'aubaine, Fr., jur. Se Hemfallsrätt - Aube
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130?
Attung-Aube.
1308
i Upsala län. Attundaland liade före 1296, då
folldanden sammanslogos till en enda lagsaga,
egen lagman (man känner namnet på tvänne sådana
under 1200-talet). Det gemensamma tingsstället var
Folklands tingstad i Lunda socken, Säminglmndra
härad. Detta tingsställe var under 1300-talet på
väg att utveckla sig till stad, men det närbelägna
Sigtunas liandelsafund framkallade flere kungliga
förbud, som slutligen undertryckte rörelsen derstädes.
R. T.
Attung är en gammal enhet för jordens uppskattning i
Sverige. Den namnes flere gånger i urkunder (köpebref
o. d.) från åren 1180- 1220 såsom bruklig i Upland,
Nerike, Värmland och Östergötland samt på Öland;
af vest-götalagen synes, att den i äldre tider
nyttjats äfven i Vestergötland. Möjligen har
attungsberäkningen varit den ursprungliga öfver
större delen af Sverige och kanske äfven förekommit
i de öfriga nordiska rikena; åtminstone förekomma
under medeltiden (från 1196) spår af densamma i
Södra Jylland. Den undanträngdes emellertid på de
flesta orter tidigt af en annan jordvärderingsgrund:
i Mälarelandskapen och Danmark af markland, i olika
trakter af Norge af markabol, månadsmatabol och
löpabol, i Värmland af löpabol. I Vestergötland
tyckes attungsberäkningen hafva upphört, utan att
något motsvarande kommit i stället; likaså i större
delen af Småland, der man endast finner svaga spår
till en beräkning efter markland o. d. I de nybrutna
bygderna (Norrland och Finland) gjorde sig andra
grunder gällande. Attungsberäkningen bibehöll sig
endast i Östergötland och några af de småländska
landskap (Kind, Ydre, Tjust, Tveta), som hörde till
Östgöta lagsaga. Åtminstone från början af 1300-talet
är den bestämdt inskränkt till dessa områden. - Om
ordets ursprungliga betydelse får man ingen säker
upplysning af urkunderna; det tyckes hafva betecknat
en åttondedel af någon enhet och öfversattes på latin
med octonarius. Enligt Styffes efter all sannolikhet
riktiga förklaring (se hans afh. om grundregalerna
i Vitt. hist. o. ant. akad:s handl., 24 del., och
"Skandinavien under unionstiden", s. 183) har denna
enhet utgjorts af hamnan eller den gamle "roten" vid
ledungsskyldighetens utgörande. At-tungen delades
i tvoelytis-. tridiungs-, fiser-dungs-, ssettungs-
o. s. v. ända till tolftungs-attungar. Egandet
af 1/6 attung var ett i lag stadgadt vilkor för
vissa kommunala rättigheter och torde i allmänhet
hafva motsvarat hvad som menas med besutenhet. Men
om attungens egentliga värde eller storlek veta
vi föga. I ett köpebref från 1270-talet finnes
visserligen den uppgiften, att en attung är värd
50 mark penningar, och efter den tidens silfver-
och myntvärde skulle den således hafya motsvarat
ungefär ett markland i Mälarelandskapen, men om
något sådant värdeförhållande en gång funnits
mellan dessa båda enheter (som för öfrigt äro
af alldeles olika ursprung), har .det snart gått
förloradt. Attungsvärdet kom att vexla betydligt, och
åtminstone från senare hälften af 1300-talet erbjuder
sig ingen fast grund för ett rimligt beräkningssätt
af detsamma. Vid sidan af
attungen visa sig tidigt andra jordvärderings-grunder,
t. ex. efter utsädet eller afraden, i stänger
och alnar o. d. Dessa voro visserligen blott af
betydelse för den enskilda ekonomien; men det att
de oftare omnämnas i köpebrefven tyder på, att
attungsberäkningen allt mer förlorade sin förra
betydelse. Också aflöstes den under unionstiden af
"sättungen", en ny beräkningsgrund (se S attung),
och var vid medeltidens slut nästan försvunnen. I
Östergötlands äldsta jordeböcker (från midten af
1500-talet) omtalas väl "ottingar", hvarmed tydligen
menas de gamle attungarna, men det till-lägges
äfven, att man är okunnig om deras storlek och
betydelse. Just detta synes antyda, att attungen statt
i något förhållande till det då alldeles upplösta
gamla ledungsväsendet. Detta antagande bestyrkes äfven
deraf, att ledungs-lamen utgick efter attungstalet.
Under medeltiden nyttjades ordet attung äfven för att
beteckna */8 af en by eller ett härad (hundare), men
denna rent numeriska betydelse är alldeles skild från
den ofvan angifna. Hvad särskildt förhållandet med byn
angår, så förekomma i vestgöta- och östgötalagarna
några uttryck, som kunde gifva anledning till den
förmodan, att byn vore enheten för attungsberäkningen
(se Hildebrand, "Sv. folket under hedna tiden", 2
uppl., s. 209); men derur synes endast framgå, att
attungen utgjorde delningsgrund i by, fastän enheten
var en annan. Exempel finnas dessutom derpå, att
mer än 8 attungar förekommit i en by. I ett bref af
Birger Brosa omtalas 9, i ett af kon. Erik Knutsson 12
attungar i en by, och i ett dombref från 1492 namnes,
att "hela byn ligger för 12 attungar". Dessutom
funnos icke byar allestädes, och "attung jord"
var ett värderingssätt äfven för enstaka gårdar.
0 K. T.
Attungsbol är ett på Åland under medeltiden
förekommande uttryck för jordvärde. Att dermed
menades */8 af ett bol eller en hel gård,
synes deraf, att uttrycken halft bol och
fjerdingsbol äfven förekomma. Det har intet
sammanhang med den gamle attungen (se ofvan).
R. T.
Atures, stad i sy d-amerikanska republiken Venezuela,
n. ö. om San Fernando. I närheten bildar Orinocofloden
storartade vattenfall, bekanta särskildt genom
Humboldts reseskildringar.
Atwood [a’toudd], George, engelsk fysiker, f. 1745,
d. 1807 i London. Han var professor i fysik i
Cambridge och är känd såsom uppfinnare af Atwoods
fallmaskin (se Fallmaskin).
Atys, Grek. mytol. Se Attis.
A. U. 1. A. u. c., A’nno u’rbis, A’nno ur-bis
co’nditse 1. Ab u’rb e co’ndita, Lat, "år efter
stadens (Korns) grundläggning".
Allbagne [åbanj], stad i södra Frankrike,
depart. Bouches du Khöne, vid Veaume. 7,408
innev. (1872). Vinodling i trakten. Skriftställaren
Barthelemys födelseort.
Aubaine [åban], dr o it d’aubaine, Fr., jur. Se
Hemfallsrätt.
Aube [åb]. 1) Biflod till Seine. Genomflyter
inordvestlig riktning depart. ÖfreMarne och Aube,
blir segelbar vid Arcis och mynnar ut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
