- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 1. A - Barograf /
1305-1306

(1876) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Attorney - Attrahera - Attraktion - Attraktionskraft - Attrapp - Attribuera - Attribut - Attuarier, germanskt folkslag. Se Chattuarier - Attundaland

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.


katerna vid \Vestminster-domstolarna. Enligt "the
supreme court of judicature" för Okt. 1873 skola de
förutvarande attorneys derefter kallas "sollicitors
of the supreme court". Jfr Advokat, Sollicitor.

Attrahera (Lat. attrdheré), draga till sig.

Attraktion (af Lat. attrdhere, draga till sig), fys.,
kallar man den ömsesidiga inverkan mellan tvänne
kroppar, hvilken visar sig deri, att de utan någon
främmande orsak närma sig hvarandra eller, om denna
rörelse genom ett motstånd upphäfves, utöfva ett
tryck i den riktning rörelsen skulle haft, i fall
hon kommit till stånd. De i naturen förekommande
attraktionerna äro icke sällan resultat af tämligen
invecklade orsaker, hvilka man dock i flere fall
lyckats särskilja. Detta är t. ex. förhållandet med
den attraktion, som en genom gnidning elektriserad
lack- eller glasstång utöfvar på lätta kroppar (små
papperslappar, kulor af fjädermärg o. d.). Detsamma
gäller om attraktionen mellan tvänne oliknämniga
magnetiska poler, hvilken låter förklara sig ur de
omkring magne-tens molekyler kretsande elektriske
strömmarna. Den s. k. kapillär-attraktionen är ock
en ur flere samtidiga, enklare fenomen sammansatt
företeelse. I de fall åter, då man ej lyckats hänföra
attraktionen till någon enklare orsak, betraktar man
henne såsom uppkommen af en ursprunglig kraft och
kallar denna attraktionskraft. Detta betraktelsesätt
utesluter ingalunda möjligheten af en i framtiden
verkställd djupare analys af kraftens natur. Många
förr såsom ursprungliga ansedda naturkrafter hafva
under fysikens och kemiens fortsatta utveckling
blifvit till sin beskaffenhet närmare utredda. -
Bland attraktionskrafterna intager den allmänna
gravitationen ett framstående rum. Newton fann,
att den verkar mellan alla materiella ämnen
(gravitations-lagen), samt att den är proportionel
med produkten af kropparnas massor och omvändt
proportionel med qvadraten på deras afstånd (på
afstånden l, 2, 3, 4, 5, är attraktionen l, */«, Va>
Via» Vas)- Tyngdkraft kallas densamma, då hon verkar
mellan jorden såsom ett helt och de särskilde kroppar,
som tillhöra henne eller komma i hennes granskap. -
För de s. k. molekylära attraktionskrafterna
(kohesionen, adhesionen, kemiska f rändskapen
m. fl.) har man deremot ej ännu lyckats uppställa
några matematiska lagar. De skilja sig i öfrigt
från den allmänna gravitationen derigenom, att deras
verkan är märkbar endast mellan partiklar, som ligga
hvarandra mycket nära eller nästan äro i kontakt med
hvarandra. - Motsatsen till attraktion är repul-sion
(se d. o.). E. R.

Attraktionskraft,/^., tilldragningskraft. Se
Attraktion.

Attrapp (Fr. attra^e, af Med.-Lat. trappa, snara),
egentl. en dold snara; fint puts, narri, skälmstycke;
ett slags hjelpmedel för taskspe-lare vid utförandet
af deras konster eller i allin. en till "trolleri"
afsedd leksak; ett särskildt omslag eller fodral,
som utgör en efterbildning af något visst föremål
och är afsedt att innesluta en gåfva. - Attrappera,
egentl. fånga i fälla

eller i snara; få fatt i; riktigt uppfatta; lura,
listigt bedraga.

Attribuera (Lat. attribriere, tilldela), tillägga;
tillskrifva, tillegna.

Attribut (Lat. attributum, af attribriere, tilldela),
"det tilldelade"; en egenskap eller ett kännetecken,
som tillägges en person eller ett ting.

1) Konstt. Ett föremål, hvilket såsom
igenkänningstecken tillägges en (allegorisk eller
por-trätt-)ngur. Man skiljer mellan tvänne
hufvud-grupper af attribut: A) Yäsentliga,
hvilka hafva afseende på ett karaktersdrag eller en
egenskap, eller hvilkas naturliga beskaffenhet
eger något sammanhang eller någon likhet med det
begrepp (föremål), som skall betecknas, och hvilka
derför ofta kunna nyttjas såsom sjelf-ständiga
symboler. Ex.: biet (arbetsamheten),
tuppen (vaksamheten), lejonet (tapperheten),
spegeln (sanningen), svärdet och vigtskålarna
(rättvisan), lien (döden), ankaret (hoppet), rodret
(statsmannaklokheten) o. s. v. - B) Tillfälliga 1.
konventionella, hvilka hafva afseende på yttre
förhållanden och, oberoende af sin egen naturliga
beskaffenhet, endast hafva tillfälligheten eller
öfverenskommel-sen att tacka för sin betydelse.
Dessa attribut äro vanligen lånade ur mytologien,
legenden eller ett allmänt föreställningssätt, eller
ock syfta de på tilldragelser ur den framställda
personens lefnad. Såsom exempel kunna nämnas:
ormhåret för furierna, treudden för Neptunus,
örnen för Jupiter, egiden för Athene, vingarna för
genier och änglar, örnen för evangelisten Johannes,
lejonet för evangelisten Markus, duf-van för den
helige ande, glorian för helgonen, palmen (freden),
pergamentsrullen för profeterna, boken för apostlarna,
pinoredskapen för martyrerna (halstret för Laurentius,
hjulet för Katarina o. s. v.).

2) Qramm. Den satsdel, som närmare bestämmer
ett substantiv. Attributet kan uttryckas genom
adjektivi samma genus och numerus som hufvudordet
(s. k. epitet), genom substantiv i samma kasus som
hufvudordet, genom substantiv i genitiv eller med
pre-position, och slutligen genom en infinitiv. Ex.:
Snabba hästar. Staden Stockholm. En ärans man. Ett
skaldestycke af Tegnér. Konsten att lefva.

Attuarler, germanskt folkslag. Se Chattu-arier.

Attundaland var ett af de tre gamla folkland, som i
äldre tider tillsammans bildade Up-land. I början
af 1300-talet bestod det af följande 8 hundaren:
Bro-, Sollenda-, Yallenda-, Ssemingja-, Arlenda-,
Lang-, Sse- och Lyhun-dare, hvarjämte den del af
Koden, som räknades till A. ("Attundalands Kod"),
omfattade Fä-ringön (nuv. Svartsjölandet) och Lofön
samt kuststräckan utmed Östersjön från Stockholm
till Edeboviken (t. o. m. Häfverö socken). Området
motsvaras nu i det närmaste af Lyhun-dra, Sjuhundra,
Långhundra, Säminghundra, Erlinghundra, Yallentuna
och Sollentuna härad, Yäddö, Bro, Frötuna, Åkers,
Danderyds och Yärmdö skeppslag, Lofön och S
vartsjölandet i Mälaren, allt i Stockholms län,
samt Bro härad

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed May 8 15:33:07 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfaa/1305.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free