Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Atavism - Ataxie locomotrice - Atbara - Atchafalaya - Ate - Ateism - Atelektasis - Atelektatisk - Ateles, zool. Se Klängapa - Atelier - Atella, geogr. Se Aversa - Atellaner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ligheter, ligga för menskligt öga dolda, men redo att
frambryta under vissa kända eller okända förhållanden.
G. v. D.
Ataxie locomotrice [ataxi -tris], Fr., med. Se
Ryggmärgslidande.
Ätbara, biflod till Nilen, större delen af året
alldeles uttorkad. Se Abessinien och Nilen.
Atchafalaya, en af Mississippis vestligaste
myrmiiigsarmar.
Ate, Grek. mytol., eg. ett i sinnesförblindelse
begånget brott, som drager den skyldige i för-derfvet;
sedan namn på olycksgudinnan. Såsom en gudomlig makt
och dotter af Zevs hade A. sitt hem i Olympen, tills
hon dårade Zevs sjelf att aflägga en öfverilad ed,
genom hvilken Kerakles måste tjena Evrysthevs,
och öfvergu-den derför i vrede kastade henne
ned på jorden, der hon sedan sväfvar omkring
öfver men-niskornas hufvud, utan att vidröra
jorden. Hon rubbar hos menniskan de andliga och
moraliska krafternas jämnvigt och leder henne till
öfver-ilade handlingar, som måste försonas med
straff. Men A. följes på af stånd af sina lama,
skrynkliga och skelande systrar, "litai", bönerna,
d. v. s. ånger och bot. Hos de tragiske författarna
framstår A. ej mer som en anstiftarinna, utan som. en
hämnarinna af brottsliga handlingar och sammanfaller
således med Nemesis. Hesiodos kallar henne en dotter
af Eris, den vilda stridens och tvedrägtens gudinna.
v. K.
Ateism (af Grek. nekande a och theo’s, gud),
gudlöshet, gudsförnekande. Vanligen tages ordet
i teoretisk betydelse och betecknar den åsigten,
som förnekar Guds tillvaro; men det gifves äfven en
praktisk ateism ("gudlöshet"), hvarmed menas ett
lif utan Gud, d. ä. ett lif utan högre mål, utan
sedlighet och religion. En teoretisk ateist behöfver
icke nödvändigt vara en praktisk sådan, eller oinvändt
- hvilket förhållande beror derpå, att menniskan
handlar icke blott efter begrepp (öfvertygelse), utan
efter känslor, och dessa kunna stundom vara stridande
mot öfvertygelsen. Men alldeles utan inflytande på
hvarandra kunna teori och praxis icke vara, och i det
stora hela framträder alltid den teoretiska ateismen
samtidigt med den praktiska, d. v. s. under tider af
djupt sedligt och religiöst förfall.
Benämningen ateist, i teoretisk betydelse, har icke
sällan användts oriktigt. Ehuru ordet egentl. betyder:
"den som förnekar tillvaron af någon gud", har det
stundom nyttjats i betydelsen: "den som förnekar
tillvaron af den på hans tid och i hans land herskande
religionens gud", och epitetet ateist har derför ofta
tillagts personer, som icke blott varit genomträngda
af den innerligaste religiösa tro och rättat sitt
lefverne derefter, utan som uppfattat gudsbegreppet
på ett renare sätt än samtiden förmådde samt genom
ord och handling banat vägen för en senare tids
högre religiösa ideal. Så blef Sokrates anklagad
för ateism, emedan han uppträdde mot grekernas
mångguderi. Så hafva flere bland den nyare tidens
filosofer stämplats som ateister, emedan de ogillat
antagandet af en utom verlden varande gud eller
förnekat treenighets-dogmen. Så har den svenske
tänkaren Boström
blifvit ansedd som gudsfornekare, fastän ingen mer
allvarligt än han sökte fatta kristendomens lära
om en personlig gud. Jfr Pä n t ei sm, Teisrn.
B. M.
Atele ktasis, AtelektasI, Ate lektas (af Grek. ateles,
ofullständig, och elitasis, utspän-ning, utvidgning),
med. Man använder denne term inom medicinen för att
beteckna en ofullständig eller rent af bristande
utspänning af lungorna genom luft, hufvudsakligen
hos nyfödda barn. Under fosterlifvet ligga lungorna
sammanfallna och innehålla ingen luft. Genom de
första andetagen efter fostrets framfödande indrages
luft, som fyller och utspänner de små fina blåsor,
af hvilka lungorna bestå. Enskilda smärre eller
större partier af den ena eller af båda lungorna
kunna dervid blifva ofullständigt luftfyllda, eller
ock intränger luften ej alls i dem. De förblifva
då på dessa ställen i det sammanfallna tillstånd, i
hvilket de voro under fosterlifvet. Man kallar detta
medfödd atelektas. Den förekommer hufvudsakligen hos
svaga och i synnerhet hos för tidigt födda barn eller
hos sådana, som redan vid födelsen lida af katarr i
luftvägarna. Det afsöndrade slemmet täpper nämligen
till dessa vägar, och derigenom hindras luftens
inträngande. Den medfödda ate-lektasen orsakar ej
sällan det nyfödda barnets död. Barnets skrik,
som tvingar det till djupa inandningar, främjar
lungornas fullständiga fyllande med luft och bidrager
sålunda till ate-lektasens förekommande. - Emellertid
kunna lungorna, äfven sedan de en gång varit fyllda
med luft, åter sammanfalla eller m. a. o. blifva
atelektatiska. Om nämligen luften till följd af en
katarr i de finare luftvägarna blir afspärrad i ett
visst parti af en lunga, så uppsuges hon efter hand
af blodet, och lungan sammanfaller i denne del; ett
sådant tillstånd kallar man förvärfvad atelektas eller
kollaps, sammanfallriing. Den förekommer oftast hos
barn, men äfven hos äldre personer. Äfven genom tryck
utifrån, t. ex. genom en utgjut-ning i lungsäcken, kan
luften utträngas ur en lungdel eller ur hela lungan,
och denna sålunda på detta sätt blifva atelektatisk.
A. -y.
Atelektatisk, eg. ej utspänd (se föreg, o.)
Ateles, zool. Se K lä n g-apa.
Atelier [atelie], Fr. (Med.-Lat. artiliaria, af
Lat. ars, konst), verkstad, arbetsrum (mest om
bildhuggares, målares och fotografers arbetslokaler).
Atella, yeoyr. Se A v er s a.
Atelläner, folklustspel i Italien under
romar-väldets tid, uppkallade efter Atella, en stad i
Kampanien. Detta slags lustspel anses vanligen hafva
egt oskiskt (kampanskt) ursprung och kommit till Rom,
sedan Atella 211 f. Kr. mist sin sjelfständighet. Dock
antages af några, och ej utan skäl, att saken var
inhemsk i Latium eller hela mellersta Italien, der
redan från äldre tider fester och samqväm lifvades af
lustiga upptåg med improviseradt skämt och gyckel,
samt att det till en usel by förvandlade Atella
tjenat romarna såsom ett dramatiskt "Kråkvin-kel",
dit löjliga uppträden förlades. Atella-nerna? som i
början uppfördes af maskerade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
