Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Astigmatism - Astinger. Se Vandaler - Astma - Astor, Johan Jakob - Astoreth. Se Astarte - Astorga - d'Astorga, Emanuele
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
synt i den ene meridianen än i den andre, ja det
händer t. o. m., att ögat är närsynt i den ene
meridianen och motsatsen i den andre. Vanligen stå de
meridianer, i hvilka skilnaden är störst, vinkelrätt
emot hvarandra. Smärre grader af astigmatism finnas i
nästan hvarje öga. utan att de hafva något skadligt
inflytande på synförmågan; men ju större felet är,
dess mera inverkar det på synen, och der det är
betydligt, omöjliggöres deraf allt tydligt seende,
allra hälst om båda ögonen äro felaktiga, hvilket rätt
ofta är förhållandet, ehuru det visst icke är vanligt,
att felet är detsamma i båda ögonen. Denna anomali,
hvarom man först på den sista tiden vunnit full
kännedom, kan i många fall, och då astigmatismen
är "regulier", d. v. s. hunden vid meridianer, som
korsa sig rätvinkligt, afhjelpas genom begagnande af
cylindriska glasögon, hvilka, derigenom att de bryta
ljuset endast i en riktning eller meridian, utjämna
skilnaden i ljusbrytningen de olika meridianerna
emellan. Finnes derjämte när- eller långsynthet på
det hela, så förbindas cylinderglasen med passande
sferiska, konkava eller konvexa glas, så att glasens
ena yta slipas sfe-risk, den andra cylindrisk. Ett
rätt bestämmande af glas i sådana komplicerade fall
förutsätter ett tålamodspröfvande arbete, men ger
också rätt ofta de utmärktaste resultat. RSV.
Astinger. Se Vandaler.
A’Stma (Grek. asthma, flåsande andedrägt, andtäppa),
med., kallas en sjukdom, som utmärker sig genom
tidtals påkommande anfall af andnöd, hvilken plötsligt
uppträder, hastigt når en betydlig höjd och efter
relativt kort tid åter försvinner, utan att någon
orsak till dessa anfall kan upptäckas i lungorna
eller hjertat. Hvarpå de astmatiska anfallen bero,
är derför ännu ej fullt afgjordt; vanligast antages,
att de framkallas genom en tidtals återkommande
krampaktig sammandragning af de finare luftrörens
muskulatur. Mellan anfallen förflyter en kortare eller
längre tid, hvarunder patienten kan må fullkomligt
väl. Anfallen komma vanligen på natten, oftast före
midnatt. Andnöden är ofta så stor, att patienten
icke kan ligga, utan måste tillbringa natten i
sittande ställning, öppna fönstren för att få luft
o. s. v. Äfven de svåraste anfall af astma leda dock
nästan aldrig omedelbart till döden. Astmatikern
kan uppnå en mycket hög ålder. Sir John Floger, en
engelsk läkare, som led af astma och skrifvit ett
berömdt arbete om denna sjukdom, dog i sitt 80:de år,
och dylika exempel äro ej sällsynta. Då sjukdomen
varat länge, framkallar han dock ofta kroniska
bröstkatarrer och emfysem. För behandlingen är af
hufvudsaklig vigt, att den sjuke söker undvika allt,
som i det enskilda tillfället visat sig framkalla
anfall. Astmatikern bör så mycket som möjligt vistas i
fria luften, undvika öfverbefolkade ställen: teatrar,
kaféer o. d., samt i sin bostad hafva riklig tillgång
på frisk luft och ljus. Det är vanligen rådligt, att
han ej ens om natten ligger i fullkomligt mörker. I
afseende på valet af vistelseort kunna inga bestämda
regler uppställas, då de olika fallen förhålla sig
mycket olika; den ene mår
bäst vid hafvet, en annan i bergs- eller skogstrakter
o. s. v. Andning i komprimerad luft är ofta
välgörande. Under anfallen söker man skaffa patienten
så mycket frisk luft som möjligt. Han bör ej tvingas
att ligga, hvilket också ofta är honom omöjligt,
utan bör intaga den ställning, som han sjelf finner
lämpligast. Senapsdegar och terpentin-omslag på
bröstet göra stundom nytta. Inandning af de ångor,
som utvecklas vid förbränning af salpeterpapper
(charta nitratii), är också stundom välgörande,
likaså inandning af narkotiska ångor, rökning af
tobak, stramonium m. m. Det sistnämnda medlet och
andra likartade böra dock ej användas utan läkares
tillstyrkan. Detsamma gäller om det invärtes bruket
af kloral, morfin o. d., hvilka ofta hafva en utmärkt
verkan. Anfall af andnöd, liknande dein som förekomma
vid den rena astman, bero stundom på sjukdomar i
hjertat och lungorna; dessa anfall kräfva ofta en
helt och hållet olika behandling. p. w.
Astor, Johan Jakob, rik köpman (grundläggare af det
efter honom uppkallade Astor-biblioteket i New-York),
f. i Walldorf. nära Heidelberg, 1763, d. i New-York
1848. Redan vid 20 års ålder for han till Amerika,
der han nedsatte sig som pelshandlare. Denna
handel vidgade han till en ofantligt storartad
affärsgren, gjorde uppköp hos indianerna och
utsträckte sina handelsförbindelser ända till
Co-lumbiafloden, der han 1811 grundlade faktoriet
Astoria, och till Kina. Vid sin död efterlemnade
han en förmögenhet af 20 mill. dollars (1 doll. =
3,75 kr.). Till Astorbibliotekets grundläggande
skänkte han en summa af 400.000 dollars.
.
Astöreth. Se Astarte.
Asto’rga, gammal befäst stad i spanska
prov. Leon, vid floden Tuerto. 4,804
innev. (1857). Biskopssäte. Staden är berömd för sitt
tappra försvar mot fransmännen 1810.
d’Asto’rga, Emanuele, italiensk tonsättare, föddes
1681 på Sicilien. Hans fader - en riksbaron, hvars
namn man icke känner - blef på grund af deltagande i
en sammansvärjning mot spanska- regeringen affattad
1701 i Palermo, i sin makas och sin sons närvaro. Den
förra dog af fasa, den senare blef slösint. Genom
en prinsessa Ursinis bemedling bereddes honom en
tillflyktsort i ett kloster i den spanske staden
Astorga, hvaraf han sedan tog sitt namn. Der hemtade
han sig från sin försoffning, studerade musik och
vann snart anseende såsom en förträfflig sångare och
komponist vid hertigens af Parma hof. Till följd af
en misstanke, som hertigen utan grund hyste om ett
förhållande mellan sin dotter och musikern, blef den
senare skickad till kejsar Leopold I, hos hvilken han
stannade till dennes död. Sedan 1705 genomreste han,
understödd af spanska hofvet, nästan hela Europa,
med undantag af sitt fosterland, öfverallt gerna sedd
för sitt ädla. fina och tillbakadragna väsende, men
ingenstädes uppträdande offentligt, utom i Breslau,
der han 1726 uppförde sin opera Dafne. Slutligen
hamnade han i ett kloster i Prag och dog 1736. -
d’Astorgas musik är lika tilldragande att stu-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
