Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Askelöf, Johan Kristoffer - Asker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
men och uttog nu, först jämte Klas Livijn och fjorton
dagar senare i förening äfven med prosten grefve
von Sclrwerin, tillståndsbevis å utgifvande af en
månadsskrift, "Läsning till utbredande af medborgerlig
a kunskaper" (Ju ni 1816). Denna tidskrift hade redan
vid sitt tredje nummer öfver 1,000 prenumeranter,
och för att skydda henne emot hofkanslerens godtycke
hade hvarje artikel - de röra statistik, bank-
och myntväsende m. m. - före tryckningen blifvit
inlemnadt till Tryckfrihetskomitén, som skriftligen
intygat, att intet olagligt i densamma förekom. Men
grefve S. fick sig meddeladt, att detta ej skulle
omöjliggöra hvad "inhibe-rande åtgärd" hof kanslern
kunde finna lämplig, och S. nedlade då för sin del
tidskriften med en förklaring rörande orsaken. De
"båda qyar-stående redaktörerna tillkännagåfvo väl,
att de tänkte fortsätta, men all fortsättning uteblef.
Dittills tyckes Askelöf alltså, trots sin
äm-betsställning, snarare ha tillhört den "liberala"
sidan än den konservativa. Men sedan han 1820
blifvit angripen i "Anmärkaren" såsom "icke känd
för talanger, erfarenhet, verldskänne-dom" - i en
artikel, riktad mot den egendomliga åtgärden att
utsända en tjeiisteman för att sälja kronans spanmål
i stället att genom ett handelshus förmedla affären,
som också drefs med förlust - och sedan till följd
deraf oppositionen vid 1823 års riksdag genomdrifvit
"Magazinsdirektionens" afskaffande, blef A. mer och
mer klarsynt i afseende på "oppositionens" fel. Men
regeringens ahsolute vapcndragare blef han derför
icke. Hans nästa publicistiska "bedrift, sedan han
efter afskedstagandet 1828 fått ledighet nog att
återvända till pennan, blef derför utgifvandet af
en tidning som bekämpade "oppositionen", utan att
som de "salarierade" bladen, blindt försvara allt,
som denna anföll. Vid detta första rent politiska
uppträdande var han i början fullkomligt anonym. I
Dec. 1828 uttogs af en bokhållare vid namn Martinell
tillståndsbevis för ett veckoblad, Den objudne
gästen, som utkom under hela året 1829, hufvudsakligen
riktadt emot K. H. Anckarsvärd och oppositionen under
då pågående riksdag samt ledigt vexlande hugg och
skämt med den "liberala pressen". Det dröjde länge
nog innan A. blef känd som "bladets utgifvare. Hans
stora beläsenhet, hans grundliga kunskaper, hans
principmässiga rojalisin - vida skild från kryperi och
"hofförgylleri" - och framför allt hans qvicka infall
och lätta skrifsätt förskaffade dock tidningen en icke
ringa läsekrets. Från början af 1830 uppgick detta
veckoblad i Svenska Minerva, som A. utgaf i eget namn.
Under nära 18 år fortgick derefter Askelöf s strid
med de liberala idéernas målsmän. Hans personliga
sjelf ständighet gaf sig likväl mycket ofta luft
i anfall mot ämbetsmannaåtgärder af för honom
misshagliga personer, och sjelfva "statstidningen",
redigerad af Wallmark, fick ofta svåra hugg. Många
af regeringspartiet sågo derför Svenska Minerva med
oblida Ögon, men de högst stående underläto ej att
värdera det goda handtaget. Derför fick A. ett allt
större personligt inflytande på högre ort, hvil-
ket för honom i hans egenskap af kommissio-när för
besvärsmåls, ansökningars och andra handlingars
inlemnande i stats-expeditionen hade en synnerligen
praktisk betydelse. Askelöfs inflytande på högre ort
gränsade stundom till det otroliga. En gång utverkade
han t. ex. ett kongl. "bref, som upphäfde ett annat,
nyss förut emaneradt, hvilket stött de skånske
pastorats-innehafvarna för hufvudet. - Känd som en
fullkomlig man af verld, hvars omdöme i både andliga
och lekamliga smakfrågor icke var bygdt på lösan sand,
spelade han en stor rol i umgän-geslifvet och en ändå
större vid middagsbordet. Hans "rationella gastronomi"
vördades af alla, som älskade ett godt "bord (jfr
"Grupper och personager" af Orvar Ödd). Äfven med
politiska motståndare kunde han lefva på god fot,
hvilket på den tiden var synnerligen sällsynt, och
han vann derför äfven deras personliga erkännande,
hur spetsigt än polemiken fördes i tidningsbladen. Men
"Svenska Minerva" var icke det enda qvicka organet
inom pressen. Med Lars Hiertas Aftonblad hade
ett år senare än Minerva en i detta fall ganska
värdig motståndare uppstått, som snart fullkomligt
öfverflyg-lade sina samtida. Striden blef mer och
mer personlig, Askelöfs principiella rojalism
mer och mer ett försvar äfven för oförsvarliga
regeringsåtgärder. "Minervas" hållning i den yttre
politiken förskaffade bladet i motståndarnas spalter
vedernamnet "Kyska Minerva". Stor spridning fick den
lilla tidningen aldrig, men hon lästes ifrigt af alla
"intelligenser", och hennes namn figurerade så flitigt
i oppositionsbladens spalter, att det visserligen
kunde mäta sig med dessa i namnkunnighet.
Med tronskiftet 1844 var väl "Minervas" rol,
egentligen att tala, utspelad; inen A. fortsatte
ändock, ehuru med tyngre penna än förut och utan det
personliga inflytande, som förut minskat ställningens
ohehag, sin strid mot "den fria pressen". Anda
till sin siste dag fortsatte han sitt blad. Tvänne
artiklar, den ene "beklagande-ätt arbetaren och
gesällen nu "blifvit likadana "matadorer" som fordom
en grefve, en "brukspatron o. s. v., den andra till
läsarens åtlöje framhållande Cabefs Ikariska republik,
fylla "Svenska Minerva" d. 11 Juli 1848. Följande
dagen blef Askelöfs dödsdag. Få så begåfvade män som
han har vår tidningsliteratur att uppvisa.
Den "Askelöf ska autograf samlingen", en "betydande
samling äldre och nyare bref, redan mångfaldiga gånger
citerad af skriftställare, inlöstes efter hans död
till Kongl. "biblioteket. H. w.
Asker. 1) Härad och tingslag i Örebro län, vid södra
stranden af Hjelmaren. Det omfattar Askers, Lännäs och
Stora Mellösa socknar samt en obetydlig del af Vestra
Vingåker, som för öfrigt hör till Nyköpings län. Areal
57,376 hekt. (114,751,5 tnld). 2697/i6 ofm., 2497/i6
fm- mtl- 9,949 innev. (1874). Tingsstället är vid
Lännäs gästgifvaregård. Häradet, som har sitt namn af
Askers socken, synes, liksom Nerikes öfriga härad,
hafva blifvit bildadt först under senare delen af
1300-talet och bestod då af Askers och Lännäs socknar;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
