Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Askaby nunnekloster - Askalon - Askanien - Askarider, springmaskar, zool. Se Spolmaskar - Askeby - Askelöf, Johan Kristoffer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Bo Jonssons död icke längre hade någon beskyddare.
Tvänne gånger under 1400-talet hemsöktes
klostret å nyo af eldsvåda, men den kristliga
fromheten var snart till hands med sitt understöd. Mot
slutet af nämnda årh. synes dock det förfall, som
förebådade klostrens upplösning, hafva varit kändt
inom Alvastra-konventet, ty 1490 hotades nunnorna med
interdikt, emedan de icke hållit sig inom klostrets
murar, utan plägat umgänge med den yttre verlden. Det
dröjde dock icke länge, förr än reformationen öppnade
klosterportarna. Riksföreståndaren Gustaf Eriksson
utfärdade väl, efter katolsk sed, tvänne skyddsbref
för Askaby; men sedan han uppstigit på tronen, återtog
han sina löften och lät genast efter riksdagen i
Vesterås i tysthet föra klostrets dyrbarheter till
rikets skattkammare. Abbedissan i Vreta mottog båda
klostren på arrende, enligt hvilket hon skulle till
konungen årligen erlägga 300 mark örtug. År 1537
nedbrann A. Johan III befallde 1576 Johan Bielke att
å nyo uppbygga det, så att konungen skulle kunna
bo der under sin vistelse i trakten; men den enda
följden af denna befallning var, att klosterkyrkan
förskonades från förödelse. Denna återstår delvis
ännu och användes till sockenkyrka. Af klostrets
abbedissor äro nu kända:
Botild Petersdotter (1356), Ingrid Ingemarsdotter,
Märta Haraldsdotter (1383), Kristina Magnusdotter,
Anna Jacobsdotter (1446), Ramborg Torsdotter (1486),
Sigrid Birgersdotter (1491), Karin Nilsdotter (1507),
Margareta (1512) och Botild Petersdotter (1515).
C. S-e.
Askalon (Hebr. Aschkelon), fordom en af
filisteernas fem furstestäder, belägen i Palestina,
vid Medelhafvet, mellan Gaza och Asdod. Hufvudsäte
för syrernas Derketo-kult, förskönadt af
Herodes den store genom praktfulla byggnader och
trädgårdar. Under korstågen var A. en befäst sjöstad,
men nu återstår deraf endast en stor ruinmassa. -
De s. k. ascalonitæ, ett slags lök (se Echalottes),
bära sitt namn efter A.
Askanien (Ascharien) var ett gammalt tyskt grefskap,
som möjligen utgjorde Anhaltska furstehusets
stamland. Vid den 1251 inträdda delningen af ättens
område antogo furstarna af den Ascherslebenska linien
titeln "furste af Anhalt och grefve af Ascharien", men
då denne gren 1315 utdog, kom grefskapet jämte staden
Aschersleben under biskopsdömet Halberstadt, som i
trots af alla fejder och riksdagsbeslut bibehöll det,
till förfång för Anhaltska huset. Med biskopsdömet
Halberstadt kom grefskapet genom Vestfaliska freden
till Brandenburg. - Slottet A. såldes 1444 till staden
Aschersleben, som lät nedbryta detsamma.
Askarider, springmaskar, zool. Se Spolmaskar.
Askeby, socken i Östergötland, Bankekinds
härad. Arealen 2,418 hekt. (4,836 tnld). 39 5/8 ofm.,
24 3/8 fm. mtl. 673 innev. (1874). Konsistorielt
pastorat af 2:dra kl., Linköpings stift, Bankekinds
kontrakt. - Inom denna socken ligga ruiner efter
Askaby kloster.
Askelöf, Johan Kristoffer, ämbetsman, publicist,
föddes d. 13 Febr. 1787 i Ingelstorp i Skåne. Han
blef filos. dr i Lund 1805 och inträdde 1810 uti
ecklesiastik-expeditionen. der han 1824 blef
expeditions-sekreterare. Tjenstgöringen inom
kansliet blef dock ej synnerligen betydande. Redan
1813 anställdes A. som civil tjensteman vid svenska
högqvarteret i Tyskland, och 1815 fungerade han
under presidenten Billbergh vid afslutandet af
likvidationen med de främmande makter, hvilkas
områden svenska trupper genomtågat. 1818 var han
sekreterare i riksdagens särskilda utskott. 1819
sändes han till Tyskland för uppgörande af svenska
arméns restfordringar å inkomsterna af svenska
domäner. Af "Allmänna magasinsdirektionen" fick
A. derefter uppdrag att först i England och sedan
i Italien sälja kronans i magasinen upplagda,
öfverflödiga spanmål. Genom detta uppdrag hölls
han störste delen af åren 1820-23 aflägsnad från
fäderneslandet. 1824 utnämndes han till föredragande
sekreterare i den då tillsatta "Styrelsen för
allmänna magasins-inrättningens utredning" och 1826
till ledamot af Statskontoret såsom föredragande för
magasinsärendena. På egen begäran fick han 1828 afsked
från denna befattning och slöt dermed sin egentliga
tjenstemannaverksamhet.
Redan förrän A. ingick i kansliet, hade han beträdt
den publicistiska banan. Efter tryckfrihetens
införande, mot slutet af 1809, började han,
i förening med flere andra af de i striderna
mellan "den gamla och den nya skolan" bekante unge
männen, utgifva en tidning, hufvudsakligen egnad
åt literär kritik: Polyfem, ett blad att läsa på
sängen, utgifvet, hette det, af "Sällskapet för
det löjeliga". Tidningen utgafs i en samling af
52 nummer, två gånger i veckan, och väckte oerhördt
uppseende. A. var hufvudredaktör. I bladet förekommer
ofta signaturen "Gert Wollenweber", Askelöfs namn i
sällskapet Pro joco (hvilket egentligen hette Gröna
rutan). Polyfem - såsom fortsättningen kallades -
omfattar 5 samlingar, men upphörde 1812, ungefär
samtidigt med indragningsmaktens införande. -
Hemkommen från tjensteresorna i Tyskland återtog
A. pennan, men under tydligt framträdande obehag
öfver att som tidningsskrifvare vara beroende af
hofkanslerens ynnest. Boktryckaren Karl Deléen
anmälde sig i Sept. 1815 som "ansvarig utgifvare"
af ett tidningsblad, Lifvet och döden, hvars första
och andra följd, hvardera om 24 nummer, utkommo i
Stockholm 16/10 1815-16/5 1816. Detta var Askelöfs
andra tidning. Af sina gamle medarbetare hade han
Livijn och Hammarsköld qvar. Sistnämnda blad egnade
sig mest åt literär kritik, politisk ekonomi och
statistik. Redan i anmälan var den öfvertygelsen
uttalad, att "en svensk tidning aldrig kan blifva,
i ordets egentliga och ädla bemärkelse, politisk",
såsom i andra länder kan ske, "der andra förhållanden
lemna åt författare ett mera obehindradt tillfälle
att yttra sig om allmänna angelägenheter, så yttre
som inre". För att bättre kunna behandla statistiska
och statsekonomiska ämnen öfvergaf A. veckobladsfor-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
