Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Aroideæ - Aroides - Arolas - Arolsen - Arom - Aromatiska föreningar - Aron - Aronsrot. Se Arum - Aronstorp-ros, bot. Se Adonis - Aros
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
besynnerliga utseende som för deras morfologiska
egenheter, spelande en vigtig rol lika väl i naturens
som i menniskans hushållning. Stammen är antingen
en krypande rotstock eller en slingrande palmstam,
med luftrötter fästande sig vid trädens grenar. I
stammens spets sitta de nästan alltid väl utbildade
bladen; i motsats mot de öfriga monokotylernas smala
blad med enkla, parallela nerver, äro dessa breda
och grennerviga (vanligen hand- eller fotnerviga);
ofta äro de delade eller till och med sammansatta,
ej sällan försedda med stipler, någon gång ledade mot
stammen – allt egendomligheter, som hos de öfriga
monokotylerna äro mycket ovanliga. Deremot äro
blommorna högst ofullkomliga. Hylle saknas eller
är rudimentärt. Äfven befruktningsdelarna äro föga
utbildade. Så saknas nästan alltid stift och ofta
äfven ståndaresträngar. Blommorna äro små och sitta
hoppackade på ett köttigt fäste (blomställningen
är således en kolf), ofta så tätt, att det är
omöjligt att bestämma hvad som hör till den ena
eller den andra blomman. Man kan derför säga, att
blomman här uppgår i blomställningen, i synnerhet
som denna senare vanligen omslutes af ett stort
skärmblad eller hölster, som både till utseende
och förrättningar motsvarar andra växters färgade
hylle. I fysiologiskt hänseende utmärker sig denna
blomställning ofta för den stora värmeutveckling, som
der eger rum, i det temperaturen innanför hölstret kan
öfverstiga den omgifvande luftens med 10° C. eller
ännu mer. – Aroidéerna äro i synnerhet allmänna i
den varma zonen, der deras bisarra former (ofta på
ett slående sätt liknande ormar), blomställningarnas
präktiga färger och de ståtliga bladen göra dem till
en af skogarnas och kärrens mest karakteristiska
prydnader. Det är derför helt naturligt, att
hortikulturen bemäktigat sig en mängd dithörande
arter. I synnerhet har vår vanliga s. k. Calla
(Richardia æthiopica) allmänt blifvit en favorit. Mot
norden aftaga dessa växter hastigt i antal. Sveriges
flora har egentligen endast en dithörande art,
nämligen missnet (Calla palustris). – I kemiskt
hänseende utmärka sig aroidéerna genom sin rikedom
på ett skarpt ämne, om hvars närvaro hos vår vanliga
Calla man lätt kan öfvertyga sig. Vi träffa derför
i denna familj åtskilliga mycket giftiga växter, men
å andra sidan icke så få äfven officinella, hvilkas
värde likväl minskas genom den skarpa beståndsdelens
stora flyktighet, i det denna redan vid torkning
går förlorad. Men just denna omständighet möjliggör
aroidéernas stora betydelse i ett annat hänseende,
nämligen som näringsväxter. Rotstockarna hos dem
(liksom i allmänhet hos bladstarka örter) äro
nämligen rika på stärkelse. Aflägsnas skärpan
genom kokning, stekning eller urlakning, så
återstår ett sundt och närande födoämne. I varma
länder användas sålunda arter af slägtena Arum,
Caladium, Colocasia, och hos oss är missnet bland
de bästa nödbrödsämnen, som blifvit försökta.
S. A.
Aroides Kutorga, paleont. I den bemärkelse, hvari
detta namn numera tages, tjenar det att beteckna
fossila blomkolfvar, som vanligen
anses tillhöra aroidéerna, men som af några författare
äfven blifvit hänförda till pandanéerna. Några
äro funna inom juraformationen och medföra ett
särskildt intresse såsom tillhörande de äldre
med säkerhet kända monokotyledona växterna.
A. G. N.
Arolas, Don Juan, spansk skald, f. 1805 i Barcelona,
d. 1849 i Valencia. Han skref erotiska och herdedikter
samt episk-lyriska skaldestycken, mest af religiöst
innehåll. Hans Poesias utkommo 1860.
Arolsen, hufvudstad i furstendömet Waldeck, vid
Aar, med härliga omgifningar. 2,381 innev. (1871),
mest protestanter. I slottet (bygdt 1710-1720) finnes
ett större bibliotek med värdefulla handskrifter
samt en samling af taflor och fornsaker. – Målaren
Kaulbach och bildhuggaren Rauch äro födda i A.
Arom (Grek. aroma, vällukt), farmak., "Spiritus
rector" Boerhaave, kallas den luktande beståndsdelen
i en stor mängd växter eller i af dem beredda
ämnen samt i några andra produkter. Sådana
föremål kallas aromatiska, och deras "arom"
förorsakas i de flesta fall genom en flyktig olja,
som finnes färdigbildad i växten, från hvilken
ämnet härstammar. Ibland utvecklas genom särskild
behandling den välluktande beståndsdelen af andra i
sig sjelfva icke luktande ämnen, hvilka finnas hos
den lefvande växtdelen (t. ex. vaniljens arom). Man
kan för öfrigt i allmänhet säga, att orsakerna
till den mer eller mindre sammansatta arom, som
vi finna hos växter eller andra föremål, ligga
(utom i flyktiga oljor) i eterarterna, de flyktiga
syrorna och i några andra ämnen, hvilka bortföras
med från det aromatiska föremålet bortgående
vatten eller ammoniakhaltiga ångor. Jfr nästa ord.
O. T. S.
Aromatiska föreningar, kem., kallas i den organiska
kemien samtliga de föreningar, hvilka derivera från
kolvätet benzol, derigenom att vätet i nämnda kolväte
blifvit utbytt emot andra radikaler. Till aromatiska
föreningar höra t. ex. bittermandelolja, benzoësyra,
anilin och anilinfärger, karbolsyra o. s. v.
P. T. C.
Aron, Hebr., "den upplyste", Moses äldre broder, son
af Amram och Jokebed af Levi stam. Han var den, som
enligt Guds anvisning förde ordet vid förhandlingarna
om israeliternas uttåg ur Egypten samt för sig och
sina efterkommande fick det öfverstepresterliga
ämbetet, i hvilket han efterträddes af sin tredje
son, Eleasar. A. var trogen och sjelfuppoffrande i
sitt ämbete, men gjorde sig dock stundom skyldig till
svåra synder, hvarför ej häller han fick ingå i det
utlofvade landet. Han dog på berget Hor, 123 år gammal
(2 Mose b. 4; 4 Mose b. 33: 38–39; 5 Mose b. 10).
Aronsrot. Se Arum.
Aronstorp-ros, bot. Se Adonis.
Aros, eg. Åros, fornnordiskt ord, som betyder åmynning
(ár, genitivus af á, å, och ós, mynning). Det
förekommer äfven i äldre tider såsom ortnamn,
hvilket bl. a. bars af två svenska städer under
medeltiden. Vid Svartåns utflöde i Mälaren låg ett
Aros, vid Fyrisåns mynning (hvilken då icke såsom nu
var vid Flottsund,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
