Detta begrep om den Nationnale winsten, så hårdt det ock må synas emot wåra nya inrättningar, är likwäl i sig sjelf det menlösaste och lättaste.
Det lämnar alla lofliga näringar frihet; men icke på de andras bekostnad. Det skyddar från öfwerwåld den aldraklenaste handtering, och uplifwar flit och en obehindrad rörelse.
Det afwäger alla på en och samma wågskål, och winsten är den rätta måttstocken, som utwisar hwilkendera bör äga företrädet.
Det lättar högsta Magten från tusende oroliga bekymmer, författningar och inseenden, då den enskildta och Nationale winsten smälta tilsammans i et Interesse, och den skadande egennyttan, som under författningarna altid söker sig någon gömma, kan då säkrast controlleras genom inbördes täflan.
Det sätter en Swensk man i åtnjutandet af sin ömmaste och största rätt uti Naturen, som Allmagten förlänt honom, såsom en människa, nämligen, at uti sin anletes swett få föda sig, på hwad sätt han bäst kan.
Det rycker lätjans örnegåt undan deras armar, som nu på sina Privilegier kunna säkert såfwa bårt twå tredjedelar af sin tid. Alla utwägar at lefwa utan arbete blifwa afskurna, och ingen annan, än den flitige, kan blifwa wälmående.
Det gör en önskelig minskning i wåra Rättegångar. De många
Förordningar, deras förklaringar, undantag och tillämpningar, som på
något sätt binda näringarna, blifwa då onyttiga och tystna af, och när
Lagen är uphäfwen, blifwer dess öfwerträdelse til intet.
