Wi jämre oss öfwer påfölgderna; men wilja ej gå til källan, hwadan de hänflyta. Så snart man talar något om fri handel, får man til swars: wi måste icke blanda sådane enskildta saker med de allmänna och Rikswårdande. Jag wet icke hwad jag skal säga? antingen läsa wi intet, eller tänka wi litet.
Är icke wår Wäxel-sjukdom det största handels-twång, som kan gifwas i werlden? Kan då någon hjelp blifwa begripelig, utom den, at göra handelen fri?
Därtil gifwes i synnerhet twänne hufwud-medel: det första är, at utan afseende til person, bryta deras styrka, som utöfwat Wäxel-tyranniet, så at de sättas utur stånd, at mera göra något. Kan detta ej werkställas mera, så är klart, at Riket gifwit för mycket ifrån sig, och nödgas bäfwa för de wapen, som det sjelf räckt dem uti händerna. När magten är bårta, är bäst at taga skeden i wackra handen.
Det andra är, at uphäfwa de författningar, som på något sätt fängsla handelen, och döda industrien. Om hwar man ägde rättighet och tilfälle, at sjelf handla med utlänningen, blefwe icke så många nödgade, at offra på få Exporteurers altare för at få köpa Wäxlar, och at binda dem genom Lagar och eder til et skäligt pris, och därigenom hoppas Rikets hjelp, är efter min tanka at bygga slott i luften.
Båda af dessa äro helt nödwändiga. Detta kan icke gagna, om ej det förra går förut, och det förra hjelper ingalunda, om författningarna stå; ty då måste några andra nödwändigt komma i de förras ställe, och det gagnar föga Nationen om den sjelfrådande heter Cæsar eller Octavius. Illa nog, när friheten är bårta!
Så enfaldiga dessa botemedel ock må synas emot en obeständig Cours, blifwa de dock de enda och sanskyldiga, utom hwilka förgäfwes någon hjelp bör wäntas.
Alla äro därutinnan ense, at det tjenar til Coursens fällande, at öka Rikets Exporter och at bringa reelt mynt i den almänna rörelsen. Det förra kan aldrig ske utan näringsfrihet, och annat penninge-fång, än genom utländsk handel, är mig obekant. Är den i få händer, underhålles genom dem nödwändigt likadana Wäxel-Contoir, fast under andra namn som de förra, hwilka med dem på Coursen måste hafwa enahanda werkan.
Alla inrikes Operationer och de aldrasubtilaste Financegrep, som icke tillika öpna den utländska handelen, äro i mitt tycke lika onyttiga, som en fin speculation, om perpetuum mobile, eller et wattuwerk som skal drifwa sig sjelf, uti en brunn.
Påfinnaren af dem må gå så långt han wil. Det blifwer ändock därwid,
at det måste stanna en gång. Och den som warit aldrasubtilast i sin
uträkning, får wid sitt förslags werkställande ändteligen se, at hela
Operationen warit ingen ting annat, än taga utur den ena handen och
lägga i den andra.
