Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5 kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blott önskat inandas samma luft som han. Så fort hövdingarna
bringat honom denna hedersbevisning, trädde de tillbaka, under
det en djup tystnad rådde i lagret.
Kort därpå lämnade några av de unga krigarna församlingen
och begav sig till den hydda som hela morgonen varit föremål
för så stor uppmärksamhet. Några minuter därefter återvände
de emellertid och förde med sig de främlingar, vilkas närvaro
givit anledning till alla dessa högtidliga förberedelser. Mängden
ställde upp sig i två led, och då det lilla tåget nått fram
till Tamenund slöto leden sig åter och bildade nu i en vid
halvcirkel en tät mur av mänskliga gestalter.
Cora, som kärleksfullt lagt sin arm, liksom beskyddande,
omkring den darrande Alice, var den första bland fångarna.
Tätt vid sidan av dem stod Heyward. Falköga hade tagit
plats i bakgrunden. Alla tycktes vara lugna och vid god
fattning. Uncas var icke närvarande.
Efter en kort paus, under vilken en ljudlös stillhet varit
rådande, reste sig en av Tamenunds ledsagare och frågade på
engelska språket.
"Vem av er är Den långa bössan?"
Varken Duncan eller Falköga svarade. Den förstnämnde
kastade en blick över församlingen, och han kände sig helt
ängslig till mods, då han upptäckte Maguas ondskefulla
ansikte. Han insåg genast, att den lömske vilden hade sin hand
med i spelet, och Duncan beslöt att lägga alla möjliga hinder
i vägen för hans skändliga planer. Då delawaren
återupprepade sin fråga, svarade han därför:
"Giv oss vapen och låt oss gå in i skogen, så skall vår
skicklighet tala för oss!"
"Det är alltså den krigaren, vars namn ljudit i våra öron",
sade hövdingen och betraktade Heyward med nyfikna och
uppmärksamma blickar. "Vad är det som har fört den vite
mannen in i delawarernas läger?"
"Nöden. Jag kom för att finna, föda, härbärge och vänner."
"Det kan icke vara händelsen, ty skogarna äro fulla av
hjortar. En krigare behöver icke något härbärge, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
