Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4 kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vän kommer till hans hjälp, skall all trohet och tillit vika från
jorden och min bössa bliva lika oskadlig som psalmsångarens
flöjt."
Duncan såg, att Falkögas beslut var orubbligt, och lämnade
spejaren for att med Alice begiva sig till delawarernas hyddor,
Falköga vände om och ilade på nytt modigt in i dödsfiendernas
läger, ehuru han nogsamt visste vilka faror och vanskligheter,
som skulle möta honom. Då han närmade sig husen, märkte han
en förfallen och dock endast halvt fullbordad hydda, genom
vilkens springor och remnor ljus framträngde. Falköga närmade
sig densamma, för att som en klok och försiktig krigare
undersöka fiendens utanverk. Den första blick han kastade in i
hyddan visade honom David, som satt på ett risknippe och stödde
huvudet mot handen, försänkt i djupa tankar. Utan att störa
honom gick Falköga in i hyddan och ställde sig framför Gamut.
Nu först såg denna upp och betraktade spejaren i björnskinnet
med en min av skrämsel och förvåning. Det varade en god
stund, innan han hade någorlunda återvunnit sin fattning. Han
grep efter flöjten och ville uppstämma en psalm, då han avbröts
av Falkögas stämma.
"Göm er flöjt, min vän", sade han. "Nu är det bättre att
tala än att spela!"
"För Guds skull – vem är du?" ropade David förfärad,
hickande efter andan.
"Hör nu! Har ni redan glömt vem det var, som återgav er
flöjten?" frågade spejaren för att lugna sångaren.
"Är det möjligt? Är det ni, Falköga?" utbrast David och
andades lättare, då sakens rätta sammanhang började bliva
honom klart.
"Ja, visst är det jag!" svarade Falköga och blottade leende
sitt ärliga ansikte. "Ni skall icke vara rädd, utan försök att
samla tankarna, så att ni kan giva mig förståndiga svar. Vet ni
var Uncas finns?"
"Dessvärre ligger han i band och länkär", svarade David
nedslagen, "och i morgon skall han, som jag hörde, låta sitt
liv."
"Kan ni föra mig till honom?" sporde Falköga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
