Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4 kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Stora, högar av torra kvistar och blad lågo spridda runt
omkring på den öppna platsen, och en gammal kvinna antände i
hast så många av dem som kunde anses behövliga för belysning
av det förestående uppträdet. Flammorna blossade högt upp
och läto alla föremål framträda i ett klart men nästan
ohyggligt ljus. Hela uppträdet erbjöd dock en fängslande tavla, vars
ram bildades av den höga, mörka furuskogen. De nykomna
krigarna stodo längst borta; i förgrunden märktes två män,
vilka tycktes vara utsedda att innehava huvudrollen i det nu
påbörjade skådespelet. Ljuset var för svagt för att man tydligt
skulle kunna se deras anletsdrag, men man kunde dock märka,
att de voro uppfyllda av högst olikartade känslor. Den ene stod
hög och rak med fast hållning, beredd att modigt underkasta
sig sitt öde; den andre stod med sänkt huvud, liksom förlamad
av skräck och nedtryckt av oro. Duncan kände sig starkt manad
att uttala sin beundran för den förstnämnde och han vakade med
uppmärksamma blickar på varje rörelse han gjorde. Obemärkt
närmade han sig honom, och hans intresse för honom blev
därigenom allt större.
Nu ljöd ett rop, och den stillhet som inträdde efter det första
larmet avbröts nu av ett oväsen, vartill Duncan ännu aldrig hört
maken. Det ena av offren, den man som visat sig så nedslagen,
blev orörligt kvarstående, medan den andre rusade bort med en
hjorts hastighet och vighet. I stället för att – som man skulle
ha väntat – ila bort genom de fientliga leden, vände han
plötsligt och satte över huvudena på en mängd barn som stodo
ett litet stycke därifrån, och kom på detta sätt, utan att någon
kunde nå honom, in i skogen på den andra sidan av krigarna.
Tusen eder och förbannelser genljödo, sedan han på detta
listiga sätt undkommit. Hela den församlade mängden skingrades
och for i vild förvirring över platsen.
Flera högar av brinnande kvistar och löv kastade sitt ljus
över platsen, vilken nu liknade ett ohyggligt ställe för vilda
demoner, som hade i sinnet att utföra ett våldsamt och blodigt
dåd. Skepnaderna i bakgrunden liknade minst av allt jordiska
väsen, när de rusade omkring varandra, huller om buller, med
de mest vanvettiga rörelser och handlingar. När de kommo i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
