Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2 kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
soldaten och gjorde artigt honnör; "men det ar så krigets gång.
Ni komma emellertid att i vår general lära känna en präktig,
fint belevad gentleman."
"Det vänta vi också av en så utmärkt krigare", svarade Cora
med stor sinnesnärvaro. "Farväl, min vän!"
Soldaten gjorde åter honnör, och våra resande drogo tankfulla
vidare, glada över att lyckligt ha undsluppit en så hotande
fara.
"Som ni ser", sade Duncan kort därefter till Falköga, "ha
vi kommit mitt in i fiendens förpostlinje. Vilken väg ämnar ni
nu taga, min vän?"
"Ja, fransmännen ha mycket riktigt inneslutit fortet och det
torde bli ganska svårt att taga sig fram."
"Och vi ha blott kort tid på oss", tillfogade Heyward, i det
han kastade en bekymrad blick på den täta dimma som övertäckte
hela nejden och till och med i hög grad dämpade månljuset.
"Ja, endast kort tid", upprepade Falköga. "Med Guds
hjälp låter sig dock saken utföra på två sätt. Det ena är att vi
draga oss mot väster och gå över bergen, bland vilka vi, om så
skulle erfordras, kunna hålla oss gömda i flera månader; det
andra är, att vi vänta tills dimman ännu mera tätnar och sedan,
i skydd av densamma, draga mitt igenom fransmännens läger.
Se här ha vi den, och viljen I lita på mig skall jag försöka
utföra vågstycket."
"Vi äro redo", svarade Cora modigt. "För att framkomma
till vår far, äro vi beredda att trotsa varje fara."
"Nåväl, så framåt marsch!" ropade Falköga med ett bifallande
småleende. "Dimman tätnar så hastigt, att vi måste
skynda oss. Glömmen blott icke – ifall det skulle hända mig
någonting – att ni alltid måste ha vinden på vänstra sidan,
eller att ni måste följa mohikanerna, vilka känna till vägen lika
bra på natten som om dagen."
Den väg, på vilken Falköga nu slagit in, förde de resande
till en utfallsport, omkring en fjärdingsväg från en plats, på
vilken han ännu en gång stannade för att giva Duncan tillfälle
att nå bort till sina följeslagarinnor, vilka blivit något efter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
