Hela Väst-Sverige förefaller på något vis att stämplas av Norge, liksom översta Norrland av Finland. Norge med sina djupa raviner, sina mörka, isolerade bygder har icke genomsnitts-svenskens ljuslynthet, och det har inte heller väst-svensken. Dalsland liksom Bohuslän och Västkusten ända in i Halland vilar under den norskt färgade schartauanismen, folket är kyrksamt, den frireligiösa rörelsen, som fostrat stark självständighet och företagaranda, saknas nästan helt och hållet.
- Här, sade doktorn, är torsdagen begravningsdag, och då skall enligt traditionens bud vid alla begravningar hållas en timmes likpredikan, då själarna ska klämmas efter.
- Hurudana är prästerna, da?
- Ja! Här förleden ville jag ha ändring hos en familj, som bestod av man, hustru och elva barn. Allesammans bodde i ett rum och kök. Kyrkoherden svarade: Dom kan gott bo där.
- Folket, då?
Bild 23. Typisk bebyggelse, Dalsland.
- Ja! Det har av gammalt förekommit, att barnen i skolorna druckit ur vanlig plåtskopa, och även i det ville jag ha ändring. Då sa bönderna: Det har vi också gjort, och det har gått bra. Jag kanske bör tillägga, att här tröskar man fortfarande med slaga. Men folket har en starkt utpräglad pliktkänsla och i regel många barn. Även bland de burgna bönderna.
- Hur många?
- Uppåt 15 stycken.
- Hälsovårdsnämnderna, då?
Doktorn ryckte på axlarna.
