Här började nämligen Skogs-Sverige och därmed Industri-Sverige som motsättning till de sydligare landskapens Jordbruks-Sverige. Något av detta Skogs- och Industri-Sveriges karaktärsart hade framträtt även i Småland, men där satte dock statar- och torpsystemet sin övermäktiga prägel på folket. I Uppland återkom samma mentalitet för slättområdena och herrgårdsdistrikten men försvann mot Roslagens fiskar- och sjömansbygder. I Dalarna var övergången fullkomligt klar. Vad Värmland beträffar, var det däremot kluvet.
Här måste jag nu förutskicka ett par ord om en egendomlighet i
resplanen. Som herrskapet kanske märkt, höll den mig så att säga i en
rundhage kring och utanför Syd- och Mellan-Sveriges centrum, och sedan
jag snurrat på detta sätt i periferien, började jag känna mig allt mer
besvärad av detta hål och tomrum i den erfarenhetsmassa, jag samlade.
Jag drogs oemotståndligt mot detta centrum, jag måste ha det med, och
till sist lät jag Radiotjänst be Medicinalstyrelsen skaffa mig en
resplan för detta centrum, och den utarbetades, medan jag susade uppåt
nordligaste Sverige. När det var klart, fick jag denna
plankomplettering, och det gjorde, att färden sammanknöts till ett
helt genom en sista runda i Mälarbäckenet. Men det gjorde också, att
när jag kom söderifrån upp till det klassiska Sverige, kunde jag icke
ta det mer än fläckvis, vilket jag här nämner, om någon händelsevis
skulle undra.
