Detta var småbruksbygd och industri, så kom storbondebygden längst ner i söder. Där sitter jag en tidig morgon hos doktorn, en jovial sydsvensk, jag tror skåning. Han säger kort och gott:
- Jag har aldrig varit i så bra distrikt som detta. Jag kan inte säga annat, än att allting faktiskt är bra. Ta renligheten till exempel. Jag har inte sett så mycket som en loppa på två år. Det enda fallet var en döende, som blev uppäten av loppor, di bestarna sög blodet ur honom, så att han dog. Han hade en hel arme under täcket. Men det var ett enastående fall i alla avseenden. Nej, renligheten här ä perfekt, som i hela norra Sverige.
- Hur förklarar doktorn denna renlighet?
- Jag kan inte finna någon annan förklaring än sommarstugusystemet, som innebär, att man om våren flyttar ut i sommarstugan och i samband därmed underkastar vinterstugan en grundlig rengöring och vädring.
- Det ekonomiska tillståndet här, då?
- Folket är burget, klokt, sansat, präktigt.
- Går jordbruket verkligen ihop i dessa bygder?
- Tja! Man har ju inte bara jorden. Det är ju dessutom arbete i skog och gruvor. Ibland kan det ju sitta lite trångt. Som en sa: hade jag inte såg och kvarn, ginge det inte ihop. Men di har alltid nåt, som hjälper upp'et.
- Tjänslefolk, då?
- Tja! Gift folk kan man nog få till jordbruket men inte ogift. Di går som vanligt till städerna och industrin.
- Men bostadsförbättringen har man väl genomfört även här?
- Givetvis!
Och jag lyckades komma i kontakt med en ledande stor pamp i bygden och pumpa honom. Där var jag i en av dessa väldiga träbondgårdar, som liknade slott. Hur olika de sydsvenska bondgårdarna med deras mörka, gärna fuktiga rum, låga i tak! Här voro rummen jättehöga, i detta hus om två våningar, med stora palmer i paradrummen och andra växter som små träd. Solen sken in genom höga fönster, på tavlor, broderier, silverpjäser. Det var som doktorn sagt.
Men på det spartanska kontoret väntade mikrofonen, och den får nu Dalarnas röst. Vi hade resonerat om bostadsförbättringsbidragen och om faran, som även här visade sig hota, av en alltmer växande understödstagaranda.
- Säg, i en ren jordbruksbygd som den här, kan man säga att de här bidragen har varit till godo?
- Det har dom naturligtvis varit. Dom har gjort mycket stor nytta även om rena jordbrukare endast i undantagsfall har fått del av dem, men även i en ren jordbrukssocken som här har vi naturligtvis en massa mindre ställen, småstugor, som har varit i underhaltigt skick, vi har från början försökt att ta de sämsta, och jag tror också, att nu har bostadsbeståndet blivit väsentligt förbättrat, även om naturligtvis en del återstår att göra.
- Men det har i alla fall skett en bottenskrapning?
- Ja, det har det.
- Nå, men säg, dessa som nu har fått bidrag, har dom använt det på ett förnuftigt och bra sätt? Har det blivit planmässigt gjort?
- Ja, det får man nog säga, i stort sett. Vi har ju försökt att planlagga det så ordentligt som möjligt och även att kontrollera vederbörande. Men det är ju också en mycket viktig sak, att det sker, man hur ju en hel del exempel på, att en mindre planmässig förbattring av en gård nästan kan förhindra en ordentlig förbättring.
- Kan jag få något typiskt exempel på ett sådant fall?
- Ja, jag kommer särskilt ihåg ett fall, där det var fråga om att förbättra en stuga med ett egnahemslån. Det var förslag uppgjort, att grunden skulle omses, så skulle stugan diktas och brädbeklädas och vidare skulle muren rivas. Men då tyckte vederbörande, att det var för omfattande arbete, så slog man bräder på stugan, och det andra fick vara, med påföljd, att det är betydligt svårare nu att få en verklig förbättring till stånd, som dock på grund av grundförhållandena och murens dåliga beskaffenhet inom kort måste ske.
- Det var ett bra exempel, för det visar, att det inte bara gäller det yttre utseendet, utan att det hela görs gediget från början. Men å propos gedigenheten kom jag att tänka på en annan sak, och det är denna. De, som av det allmänna få bidrag, hur är det, har dom någon känsla av ansvar för vad dom har fått och för vad dom skall göra?
- Ja, det är lite svårt att svara på en sådan fråga. Jag tror, att i regel är dom mycket tacksamma, den omständigheten, att dom fått ett dåligt och ruckligt hem förbättrat och snyggt och trevligt gör ju, att dom känner sig glada och tacksamma.
- Jaha, men...
- Men det är nog så, jag har ju inte någon annan erfarenhet än från den här socknen, men det är i alla fall tydligt, att det är synnerligen viktigt, att dom verkligen på allt sätt bibringas en känsla av ansvar för vad dom får. För eljest kan det gå så, att dom bara vill ha och vill ha.
- D. v. s. att det kunde skapa en ännu större och kanhända farligare understödsmentalitet, än som redan finns här i landet.
- Ja, det kanske är fara värt.
