Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Shakespeare och hans kommentatorer, af C. R. Nyblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
455
egendom. Man har funnit honom använda detta skaldens
egentliga hufvudmedel för utöfvandet af sin konst
oriktigt, i det han stundom har till och med falska
bilder, stundom förvirrande och sammanblandade. Den,
som studerar honom rätt, skall icke finna många
af det förra slaget, och af det senare har man ur
skaldens mognare verk egentligen endast en att anföra,
nemligen ur Hamlets berömda monolog i tredje akten,
der han talar om, att taga till vapen mot ett haf af
q val. Är detta ett fel, så är det högst sällsynt,
ty annars är bilden hos Shakespeare så upplysande
för tanken, att den snarare höjer dess klarhet och
fattlighet än döljer den, alldeles som den äkta
bildhuggaren genom ett väl anbragt draperi förhöjer
formens skönhet och förökar verkan af ett motiv i
rörelsen hos sina figurer. Man har äfven tadlat,
att Shakespeare hopat bilder på hvarandra, och har
han derigenom gjort handlingens gång grumlig, ja, -
så är det ett fel, men så torde dock icke ofta, om
någonsin, vara förhållandet. Är han icke så spegelklar
och plastisk som de gamle, så kommer det deraf, att
han fått ett helt nytt innehåll, som fordrar en ny
form och en ny behandling. Dessutom vet han klart, att
han väl skall skildra verkligheten, men icke kopiera
henne, och derför håller han en vis midt mellan den
bombastiska svulst, som utmärkte hans föregångare,
och den regelrätta hederliga prosan, som man eljest
har så nog af, att man åtminstone inom konsten kunde
vara fri för den.
Men alla dessa enskildheter försvinna, när man
ser saken i stort och betraktar, hur Shakespeare
organiserat sina dramer, samt ser honom hafva uppfyllt
de strängaste lagar, och efter andan, om ej i allt
efter bokstafven, finner honom ha skrifvit så, som om
Aristoteles legat framför honom. Man har dock förnekat
detta, och man har sagt, att Shakespeare är regellös,
liksom han var smaklös, emedan man icke i den yttre
strukturen fann hans drama motsvarande det antika
dramat och de betraktelser deröfver, som Aristoteles
anställt. Liksom det icke just var Shakespeares
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
