Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Finsk Häfdateckning, af -ll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
418
dess vinnande, syntes de knappast förstå. Så var det
när hertig Johan trotsade sin konung; att vädja till
finskheten och skaffa sig understöd af nationalkänslan
föll honom ej ens in. Så var det ock när Claes
Fleming söndrade Finland från riket; den makt, som
hade kunnat kraftigast uppbära hans trotsiga sträfvan,
slumrade ännu, och det så djupt, att ej ens den sluge
marsken märkte dess tillvaro. HrKo-skiner säger
oss visserligen, att de högre klasserna i Finland
vid denna tid tycktes hafva känt sin nationella
egendomlighet, och att sådant framkallat protester
från Svenska sidan, men så länge bevisen härför endast
belöpa sig till ett eller annat yttrande i ett bref,
måste vi anse saken temligen tvetydig. Ett verkligt
nationellt sträfvande skulle hafva lemnat tydligare
spår af sin tillvaro.
Och när de nya tiderna nu kommo, så medförde de för
Finland så mycken förbindelse med moderlandet, att,
såsom Hr Ignatius på ett ställe säger, det sedan
icke föll någon in, att Finland kunde hafva några
andra intressen än Sverige. Det var det rådande
föreställningssättet på den tiden, att Svenskar
och Finnar vore "fratres" och "socii". Väl kunde
t. ex. Finland klaga bittert öfver Eyska krigets
hårda nöd, men när ädla män såsom Gustaf Horn
gjorde en sådan klagan hörd inför den hårdhjertade
eröfringspoli-tikens rådsbord, så var det ej
den Finska nationens intressen, som tyckte sig
vara eftersatta för de Svenska, utan det var den
Svenska gränsprovinsen som påminte den ärelystne
krigarkonungen, att de lagrar, han ville vira kring
sin krona, kändes såsom törnen för det egna landet,
som han dock främst borde skydda. Då Hr Ignatius
sid. 104 säger, att det under Eyska kriget var två
stridiga intressen, Finlands och Sveriges, som stodo
i strid med hvarandra, så förstå vi rätt väl, att
det så rättvisligen kan synas för 19:de århundradets
Finnar, men vi vilja fasta hans uppmärksamhet på,
att den tiden knappast kände det så. Af hans egen
framställning framgår just, att det då icke var
något annat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
