Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Finsk Häfdateckning, af -ll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
verksamhet och öppnade således äfven i det hänseendet samhällets
nya utveckling.
Vi hafva förut talat om Carls förhållande till
adeln. Här måste vi nu särskildt fästa uppmärksamheten
pä hvad detta förhållande innebar för Finland. Af
de handlingar, Hr Waaranen meddelat, framgår, att
farorna af aristokratiens magt i detta land måtte
hafva varit vida större än i Sverige. Så talar
adeln t. ex. vid förhandlingarna i Björneborg om de
särskilda friheter och privilegier, de ansågo sig böra
ega, derföre att deras landtbor icke såsom i Sverige
hade arrendatorers själfständighet, utan af jordegaren
äfven försågos med redskap och förlagskapital. Sådant
ville naturligtvis mycket betyda. Hade det fått
fortgå i den riktningen , så hade Finland snart
sett den Estniska lifegenskap införd, för hvilken
man också uttalade sina farhågor. Men Carl nekade
dylika företrädesrättigheter; han ville icke alls
erkänna, att Finska adeln egde större friheter än
deras bröder i Sverige. Och han höll alltsedan sin
stränga hand lika öfver båda. Det blef åtminstone ett
af brott i den utveckling , som skulle hafva ledt
till bondefrihetens tillintetgörande. Klubbekriget
och de händelser, som derpå följde, befriade således
Finland, såsom Hr Koskinen säger, från den fara,
som för ögonblicket var den största. Men i och med
detsamma fördes ock Finland allt närmare Sverige;
det blef delaktigt af det välgörande inflytande,
som Carls konungamakt utöfvade, men det fick också
en alltmera afgjord pregel af Svensk provins; det
slags sjelfständighet, som det haft på den tiden,
då rikets särskilda delar stodo mera skilda från
hvarandra, den träder nu tillbaka, när en konungslig
embetsmannastyrelse och en verklig riksrepresentation
få sin utbildning. Hvad man än kan vilja säga om detta
slags uppoffring af den nationella sjelfständigheten,
säkert torde åtminstone vara, att den skedde så
frivilligt, att man nästan kan fråga, om det ens
var någon uppoffring. Det Finska folket synes
denna tid knappt hafva haft en tanke på nationell
sjelfständighet; de tillfällen, som erbjödo sig till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
