Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bernhard Elis Malmström. Utkast till ett skaldeporträtt af C. R. Nyblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
311
skrifligt friskt och påminner i viss mån om de
känslor, man erfar vid läsningen af Shakespeares
lyriskt episka ungdomsdikter öfver ämnen ur den
antika sagoverlden. De äro majblommor, som lofva
en rik sommar. Men det är icke första gången, som
de hårda nordiska frostnätterna tillintetgjort en
förhoppning eller nedtryckt den till något annat,
än hvad den kunnat blifva, om en värmande sol gifvit
den löftesrika grödan tillfälle att utveckla sig
och mogna. Det är icke första gången vår literatur
gör en förlust: framtiden skall kanske kunna afgöra,
om den någonsin gjort en större, än den då Bernhard
Elis Malmström icke blef, hvad han under blidare öden
möjligen kunnat blifva.
Men snart gjorde den unga skalden ett ännu mera
lysande inträde bland Sveriges vittre män, då
han 1840erhöll Svenska Akademiens stora pris
för sin allbekanta samling af elegier, benämnd
"Angelika". Det var första gången Akademien hade
tillfälle att lemna sitt bifall till ett skaldeslag,
"som sällan blifvit underkastadt hennes pröfning",
och förmodligen var det äfven sista gången hon kunnat
göra det med sådan tillfredsställelse, ty hvad i
samma art kommit under hennes eller allmänhetens
pröf-ning har, så vidt vi kunna veta, icke varit
annat än mera eller mindre svaga försök i Malmströms
spår. Just denna omständighet, att han lockade mången
till efterföljd på den öppnade banan, kan gälla såsom
ett talande bevis på hans verkliga originalitet och
sjelfständighet i denna dikt, ehuru formen är hemtad
från de gamla och den elegiska versen redan förut med
lysande framgång behandlad t. ex. af Stagnelius och
Atterbom. Vi anmärka med afsigt denna omständighet,
emedan för mången, som ej är förtrogen med antikens
ande eller icke inser alla med den klassiska formen
följande tekniska svårigheter och den afgjordt
objektiva och plastiska hållning denna pålägger,
det ser ut, som vore den känsla, hvilken lefver i
det hela, icke så menskligt varm, icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
