Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bernhard Elis Malmström. Utkast till ett skaldeporträtt af C. R. Nyblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
310
liga räddning af Bacchus, allt under vederbörlig
tillskyn-dan af Venus, hvilken på passande episkt
afstånd i Olympen öfvervakar sin älsklings öden
och leder dem till det bästa slut. Det hela är mera
alstret af en ungdomlig inbillningskraft och en varm
känsla för den klassiska verl-den och dess skönhet än
en natursann och i antik mening fullt episk teckning
af den Cretensiska kungadotterns öden. En och annan
romantisk lemning så väl i färg och ton som i enskilda
uttryck och äsigter spörjes ännu här och der. Det
liknar derföre också mera en Ve-netiansk målning,
der färg och stämning äro hufvudsak, än en basrelief
i antik stil, der teckning och modellering äro allt
och verkan beror derpå, att konstnären med full
frihet förmår beherrska sig sjelf inom de gränser,
som stillagen pålägger honom. Styckets förnämsta
betydelse ligger i dess egenskap af berättande dikt,
hvarigenom det bebådar en författare, som inom den
hos oss föga odlade objektiva diktarten vore kallad
att visa det öfverdrifvet lyriska Svenska folket, att
det gifves en skönhet af annan artan den, som kläder
sig i känslans musikaliska form, att det gifves en
verklighet, som är höjd öfver den hvardagliga, men som
dock befolkas af menniskor med kött och blod och med
samma passioner och samma anlag som vi, - med ett ord,
en skald, som gläder sig åt att teckna lifvet sjelft,
men icke dess skugga i ord och känslor, som älskar
den konkreta bilden, men icke den abstrakta tanken,
iklädd en lysande rhetorisk uniform. Samma intryck -
och i ännu högre grad - gör den kort efter Ariadne
framträdande poetiska berättelsen, "Fiskarflickan vid
Tyn-nelsö", hvars enkla, men just derföre så skönt
anslående form sluter sig okonstladt och naturligt
kring sitt poetiska innehåll, hvilket icke förlorar
något i fägring eller nyhet derigenom, att det i
anläggningen svagt erinrar om den händelse, som i
Thomas Moore’s "Lalla Rookh "utgör den intagande
ramen för de österländska berättelserna. Intrycket
af dessa båda Malmströms ungdomsdikter är obe-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
