Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några ord om humorns betydelse, af C. R. Nyblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ståndpunkt erhålla hvarken ett klart ja eller ett öppet
nej på de vigtigaste frågor, jag har att framställa,
nemligen om Guds tillvaro och själens odödlighet,
emedan man både kan bevisa dem vara sanna och
icke sanna. Detta kan visserligen synas vara ett
sorgligt resultat och förefalla nog mycket liknande
en misslyckad kirurgisk operation; ja, patienten
dör, men genom sjelfva försöket har vetenskapen
gjort ett oerhördt steg framåt, och banan är bruten
i nya rymder. — Tråden upptogs närmast af Fichte,
som drifvit personlighetens betydelse till sin höjd
och kan anses som upphofvet till den öfverdrifna
uppskattningen af subjektets betydelse både inom det
praktiska och esthetiska området, både i lifvet och
i konsten. Kant hade satt det tänkande förståndet och
tingen såsom oåtkomliga motsatser emot hvarandra,
och han stannade derför i en strid mellan båda,
hvilken han ej mäktade försona. Nu tänkte Fichte så:
har jag i allting tanken (eller jaget) och tinget
(eller icke-jaget) att välja emellan, och det för
fredens skull fordras att uppoffra endera, hvilkendera
sidan bör jag hålla mig till? Naturligtvis till mitt
eget jag, ty såsom tänkande och andligt måste det vara
lagstiftande för den mig omgifvande verlden, och icke
tvärtom. Men hvad blef följden af detta antagande? Jo,
att intet annat är till än jag, och att allt, som är
utom mig, är intet annat än ett verk af mig, är mina
föreställningar i en bestämd yttre form. Sålunda är
allting blott och bart ett sken, hvilket det beror
af mitt godtycke att upphäfva, när jag så behagar,
och jag vandrar egentligen här omkring i en verld af
idel skuggor, bland hvilka jag sjelf har den äran vara
den enda verkligt existerande varelsen. Derigenom fick
jaget eller personligheten den oerhörda vigt, hvarom
vi talat, och för att icke den enskilde skulle äta upp
alla öfriga, fick i detta system läran om frihetens
inskränkning, när man kom till det praktiska, en stor
betydelse, så att Fichte, tvungen af omständigheterna,
med ena handen tog igen, hvad han gifvit med den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
