Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om Slafveriet, af J. Hellstenius. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
158
ten för detsamma att tafla med slafarbetet, dels på
grund af det förakt, som snart nog började vidlåda
"slaf-syss-lorna", - så har man i största korthet
sammanfattningen af slafveriets förbannelser ej
blott för det gamla Grekland, rnen för hvarje land
och hvarje tid.
I de äldsta tiderna egde Rom endast ett
inskränkt antal slafvar. Den rådande enkelheten
i seder och lefnadssätt gjorde dem ock nästa
öfverflödiga. Jordegarne sjelfve och deras närmaste
odlade, kanske med tillhjelp af en eller annan
slaf, de ännu små jordlotterna. De täta krigen
verkade dock snart en förändring härutinnan. Den
Romerske medborgaren var tvungen att gå i fält; de
fattigares ekonomi förstördes derigenom så småningom,
och de nödgades sätta sig i skuld. (Räntan var,
likasom i Grekland, oftast 12%). Jordegendomen
lemnades såsom pant, och låntagaren kunde skatta
sig lycklig, oin ej hans personliga frihets förlust
följde med. Härigenom samt genom fördelning och
bortförpaktning af de i allt vidsträcktare kretsar
från besegrade folkstammar tagna jordområdena
uppkommo snart stora länderier, som med nödvändighet
förändrade det dittills rådande förhållandet mellan
det fria arbetet och Slafveriet. Ofta nog stadnade
den förre egaren qvar såsom daglönare, och derjemte
bibehöll merendels ännu alltjemt den frie egaren sjelf
öfverinseendet. Äfven arbetet i staden, handtverken
och näringarna, utöfvades under detta tidigare skede
af Roms utveckling temligen allmänt af de frie,
och det fria arbetet bestod sålunda till en början
i alla riktningar bredvid Slafveriet, ehuru alltmer
och mer hotadt och slutligen undanträngdt af detsamma.
Ehuru frågan om slafveriets vanliga källor redan i
det föregående blifvit vidrörd, förekomma dock i Rom
en del anmärkningsvärda omständigheter, som fordra
att ämnet ånyo upptages. - Man föddes till slaf;
den grundsatsen var oomtvistad, och när de Romerske
rättslärde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
