Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om Slafveriet, af J. Hellstenius. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
157
ginusiska holmarne och vid Chseronea. Vid dessa
tillfällen friköpte staten först de, enskilde
tillhörige, slafvar, som deltagit i striden.
Den frigifne fortsatte oftast utöfningen af den syssla
eller det handtverk, han såsom slaf drifvit. Men
han lät, till tecken af sin nya värdighet, håret
växa o. h antog oftast ett längre, mera välljudande
namn, t. ex. Simonides i st. f. Simon, Sosistratos
i st. f. Sosias.
Frågar man nu ändtligen, hvad verkan Slafveriet
ut-öfvade på slafven sjelf och på den frie, så
gifves oss i svaret mer än en vink om de krafter,
som i djupet arbetade på det gamla samhällets
störtande. Hos slafven måste naturligtvis
konseqvent all högre utveckling undertryckas. Man
såg ej gerna, att han i förstånd öfverträf-fade sin
herre. Naturliga följden blef imedlertid de djuriska
instinkternas utveckling och den sinnliga naturens
öfvervälde. Lättjefull, tjufaktig, liderlig, svekfull,
lögnaktig och förställsam, skadelysten och hämndgirig,
- sådan skildras den Grekiska slafven af de gamle
lustspels-författarne, och andra intyg gifva vid
handen, att typen är sannt tecknad. "Magen är hans
allt"; han kryper, så länge piskan är höjd, men är
oförskämd, så snart faran är förbi. - Naturligtvis
funnos väl äfven undantag; trohet och tillgifvenhet
voro väl ej alldeles omöjliga att finna eller att
vinna; men i allmänhet torde väl kunna sägas, att
en slö likgiltighet å slafvens sida ofta nog var det
bästa, som kunde ernås.
Den missaktning, som visades menniskan i slafvens
person, återföll jemväl straffande på de frie. Den
sedliga känslan förslappas; de lidelser, som skulle
tyglats dels af förståndet, dels af aktningen för
andra, befrias från den ena tygeln; familjbanden
lossas, och hurudant det merendels under slafvars
tillsyn uppväxande och af dem uppfostrade unga
slägtet skulle blifva, låter bättre ana sig
än beskrifvas. Lägger man härtill, hvad staten
beträffar, tillintetgörelsen af det fria arbetet,
dels genom svårighe-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
