Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ny Svensk Dramatik, af C. R. Nyblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
t. ex. om den mästerliga frieriscenen under balen
i Shake-speare’s Romeo och Julia. Men sådant är
förhållandet icke blott inom dramatiken. Huru mången
gång har icke en påtvungen form gifvit den lyriske
skalden eller musikern en lyftning, som de utan denna
icke skulle ha utvecklat, - eller huru ofta har icke
en bestämd, stundom af de lumpnaste yttre vilkor
bundna, uppgift gifvit arkitekten, bildhuggaren eller
målaren anledning till skapelser, som deras egen
fantasi utan alla bestämmelser icke skulle kunnat
framalstra? Det är i detta deras sätt att skapa eller
gå till väga vid lösningen af en sjelfpålagd eller
genom andra fastställd uppgift, som de store mästarne
inom det skönas rymd vilja studeras och efterliknas,
men icke sålunda, att man tillegnar sig en och annan
yttre fint i deras handtverk, hvarigenom de på det
för dem egendomliga sätt sökt uttrycka och gifva
form åt sitt innehåll, ty denna form är icke till
i och för sig, utan endast såsom en återspegling af
sitt bestämda inre, och kan ej likt en lös rustning
påtagas af hvilken dverg som helst, hvilken ej är
vuxen att bära henne, utom det att ju egendomligare
hon är, desto mindre passar hon åt någon annan än
den, åt hvilken hon ursprungligen är smidd. Ju högre
mönstret är, desto farligare är en sådan andelös
efterapning af formen. Huru gick det t. ex. inom
konsthistorien dem, som lättsinnigt afskrefvo Eaphaels
eller Michel-Angelos form, utan att förstå eller vara
fyllda af deras ande? Huru bedömma vi den musik, som
klingar af Mozart i hvarje ton, i hvarje vändning,
under det hjertat pinas af omotsvarigheten mellan
känsla och uttryck? Hvem har vågat härma Bellman
eller kunnat blixtra som Tegnér? Eller hvilken har
ostraffadt sökt att vandra jemna steg med jätten
Shakespeare i alla hans egendomliga krökningar, utan
att snubbla eller gå vilse, äfven om han varit fylld
af den allvarligaste ifver att göra honom till sin
mästare och förebild?
Och dermed hafva vi kommit till honom, som, rätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
