Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ny Svensk Dramatik, af C. R. Nyblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6
En annan sak, i hvilken de båda skådespelen felat lika
mycket, är deras omåttliga längd. Man behöfver blott
taga de digra böckerna i handen för att kunna säga:
detta är for mycket. De innehålla h vardera inemot
4000 vers, d. v s. mera än 1000 öfver det antal, som
eljest anses för det normala, om man efter giltiga
mönster bestämmer hvarje akt till omkring 500 vers. I
Shakespeare’s Macbeth, för att taga ett exempel,
hålla sig de särskilda akterna snarare under än
öfver detta medium; i Schillers Maria Stuart räknar
visserligen den första akten inemot 1000 vers, men de
öfriga hälla sig mellan 5-600. En sådan anmärkning kan
visserligen synas pedantisk, men den har dock, äfven
den, sin betydelse, om vi blott betänka, att dessa
dramer skola ses - och ses af menniskor, underkastade
den jordiska inskränkningens lag. Allting-här sitt
bestämda mått i vår timliga tillvaro, och utan
att man behöfver dikta dramer efter alnmått eller
klocka, nödgas man dock inskränka handlingen inom
en viss helsosam tidslängd, utom hvilken äfven den
yppersta författare kan löpa fara att utsätta sig
för det farligaste af alla kritiska inkast från den
åskådande allmänhetens sida, nemligen ledsnaden och
gäspningen. Äfven häri visar den äkta skalden sin
medfödda adel: han underkastar sig frivilligt denna
måttans oafvisliga lag, som han ej känner sig ega makt
att öfvervinna eller trotsa, han sammau-tvingar sig i
den af nödvändigheten gifna ramen, han bortskär alla
onödiga utväxter på den handling, han vill framställa,
hvarigenom den framstår ännu mera klar och åskådlig,
han koncentrerar sin kraft på hufvudpunkterna
i täflan, han fördelar det sparsamt tillmätta
ljuset på de främsta figurerna, medan bakgrunden
blir mera skizzerad och stämningsfull. Härigenom
blir sjelfva tvånget en elastiskt verkande kraft,
som spänner fjädern i hans inre så mycket starkare,
och skönheter framlockas, som icke skulle funnits,
om ej de yttre banden eggat snillet till en egendomlig
kraftansträngning. Vi vilja här påminna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
