Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skaldestycken - Imitationer och översättningar - Andarne - Styfmodern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Att himlen också åt mig skänkte
En skatt, som den han mamma gett.
Jag derpå grubblat allt för ett —
Och då jag allra minst det tänkte,
Den ande, söta mor nu sett,
Sig genom fönstret till mig sänkte.»
Fru Gunild, af förvåning stum,
Af blygsel som af åskan slagen.
Fann ingen talan ega rum.
Hon lärde ock från denna dagen,
Att all en mors försigtighet
Kan ofta snarast bli bedragen,
Då flickan alltför litet vet.
För sent hon såg, till sin förtret,
Att flickor löpa större fara
Med andar uti enslighet
Än att i menskors sällskap vara.
—
Den fromma fru Signild på sotsängen låg —
Dess afsked herr Esbjörn så smärtesamt sårar.
»Låt», sade hon, »sorgen ej nedslå din håg!
Mig plåga, långt mer än min död, dina tårar.
Jag önskar att Gud snart en maka dig ger,
Att du må bli glad och ej sakna mig mer!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
