Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skaldestycken - Imitationer och översättningar - Andarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Fru Gunild såg sig upptäckt vara,
Blef brydd, men fann sig snart att svara:
»Det är, mitt barn, en varelse,
Som himlens blida skickelse
Ibland för mig vill uppenbara
Att råd och bistånd åt mig ge.
Det är en ande, kära flicka,
En skatt, som himlen då och då
De fromma själar plägar skicka.
Du mera ej kan veta få:
Du är för ung — men hvad det lider
Det kanske händer dig också.»
I parentes bemärkas må,
Hvad ingen, som jag tror, bestrider,
Att många sköna alla tider
Förstått att andar kalla på ...
Men, för att ej från saken gå,
Så hör hvad sedermera hände!
Knappt hade veckan gått till ände,
Förrän en hurtig ungersven
Till fröken små biljetter sände:
Som älskare sig tyst bekände
Och hemligt älskad blef igen.
Allt hinder mer hans låga tände:
Trots all fru Gunilds vaksamhet
Han innan kort fann läglighet
Att till den sköna väg sig leta.
Men lyckan nu i ynnest brast:
Fru Gunild, som ren allt fått veta,
Dem öfverraskade i hast.
Bestört och harmsen med detsamma,
Hon straxt till utbrott färdig var
Mot flickan, som blott gaf till svar:
»Det är en ande, söta mamma!
Jag innerligen önskat har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
