Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fädernas gudasaga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
21.
JÄRNHAMMAREN PRÖFVAS.
Oden, iklädd guldhjälm, for ut att profrida Sleipner,
den åttafotade hästen. Sleipner simmade med ditintills
icke sedd snabbhet i lufthafvet. Han var uppenbarligen
den bäste hästen i Asgard. Oden tog vägen öfver
Jotunheim och såg ned på jättarnes bygder. Då hörde han
där nedifrån en röst, som ropade: »Hvem är du med
guldhjälmen? Det är en god häst du har.» Den som
ropade så var Rungner, som ansågs vara Jotunheims
väldigaste kämpe, en jättarnes Tor. Rungner var
Jotunheims-åskans herre vid denna tid - Farbaute, Lokes
fader, hade varit det före honom - och hade en
skinande häst, Gullfaxe, med hvilken han var i stånd att
rida bland stormmolnen, och en till vigg formad hen
(brynsten), som var ett farligt kastvapen. Egils träffande
pilar fruktade han icke, och vakten vid Elivågor hejdade
honom svårligen, ty han red så högt han ville öfver
Egils borg. Dock hade Egil, likasom äfven Valand, i
någon mån förmågan att med galdersång tillbakadrifva
stormmolnen, som kommo från Jotunheim; men att städse
passa på, när Rungner kom, var icke lätt. Hitintills
hade dock Rungner aktat sig för att sammandrabba med
Asator. Men i Jotunheim gick det rykte, att han var
Tor vuxen.
Oden ropade ned till Rungner, som stod bredvid sin
häst: »Så god häst som min finns icke i Jotunheim; det
håller jag mitt hufvud på.» »Det skola vi fresta»,
svarade Rungner och hoppade upp på Gullfaxe. Oden
svängde om åt Asgard till, och det vardt nu en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
