Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte perioden (Från förra delen af 1600-talet till förra delen af 1800-talet)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han väl hafva sett Ljachovs ö[1], ehuru ingen
berättelse därom föreligger. Då han ej lyckades
passera nämnda udde, ansåg han det vara omöjligt att
sjövägen framkomma till Anadyr, hvarför han beslöt
att landstiga för att landvägen nå denna flod och
kartlägga densamma. Detta genomförde han åren 1741–42.
Stillahafsexpeditionerna. 1) Enligt planen skulle
SPANGBERG undersöka Kurilerna och kringsegla Nippon
samt sålunda sammanknyta ryssarnes och holländarnes
upptäckter i dessa trakter. För denna expedition
lät kapten Spangberg i Ochotsk bygga tre fartyg,
öfver hvilka befälet fördes af Spangberg, löjtnant
WALTON och midshipsman SCHELTINGA. Först år 1738 kunde
upptäcktsresan börja. Denna sommar kringseglade han
31 öar frän Kamtschatkas södra spets till ön Nadeshda
eller Urup (45° 30’) (Vries’ Kompagnienland). Därpå
återvände han till sin utgångspunkt Boljscherjezk
på västra sidan af Kamtschatka. I maj 1739 lopp
man åter ut, men tog från Kurilersundet kurs mot
syd-sydost för att efterspana »Gamalandet», och de
öfriga legendariska ögrupper, som voro tecknade på
de l’Isles karta. Denna sydliga kurs höll man till
42° n. br., men då man icke såg något land, böjde
man af mot sydväst och väst för att angöra Japans
kust. Härunder smög sig Walton ifrån de andra och
följde Nippons kust till 33°, medan Spangberg själf
endast undersökte området mellan 39 och 37 1/2°. Både
han och Walton blefvo mycket vänligt mottagna af
japanerna, där de landade. Han sökte kartlägga Jesso
och Syd-Kurilerna, men storm och dimma gjorde detta
mycket svårt, enär det merendels var omöjligt att se
kusten. Detta förklarar, att Spångberg på sin karta
sönderstyckar Jesso i tre öar. På denna ö gjorde
han bekantskap med det egendomliga ainofolket,
hvars mest framträdande karaktersdrag han utförligt
beskrifver. I slutet af augusti återkom han till
Ochotsk. Mer än ett rekognosceringsarbete var det
icke Spangberg utförde, men dock hafva hans båda
resor utredt uppfattningen om Kurilergruppen, öfver
hvars norra öar han gifvit en korrekt framställning,
och han har äfven ådagalagt ohållbarheten af den
fantastiska kartbild, som de l’Isle och andra gjort
af trakterna öster om Ochotska hafvet. Dessa vackra
resultat af hans upptäckter blefvo dock förnekade och
betviflade, så att senaten gaf honom befallning att
göra om resan. Denna sin sista expedition företog han
1742, men fartyget blef snart så läck, att han måste
vända om, och företaget blef alldeles resultatlöst.
2) Berings resa till Amerika. Efter tre års vistelse
i Ochotsk och in alles sju år efter afresan från
Petersburg var Bering år 1740 färdig att afsegla
till Kamtschatka för att genomföra den del af det
stora företaget, som han åtagit sig själf. Med honom
följde som befälhafvare på det ena fartyget kapten
TSCHIRIKOV samt två vetenskapsmän DE L’ISLE DE LA
CROYÈRE och tysken GEORG WILHELM STELLER. Den senare
hade sändts till medhjälpare åt Gmelin och Müller samt
1739 anländt till Irkutsk, där dessa då voro. Af dem
hade han sedan beordrats att sluta sig till Bering,
som nu skulle anträda färden till Amerika. Steller
var en af de få, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
