Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde perioden (De stora upptäckternas tid 1492 - omkr. 1600)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Darienviken, och där han snart kom att framträda i främsta
ledet. I mod och beslutsamhet samt i viljekraft
var han Cortez jämlike, men han saknade de ädlare
egenskaper, som utmärkte denne, var trolös, grym och
lågsinnad, och har på ett förfärligt sätt inristat
sitt namn i Amerikas historia. Han insåg, att han
måste se sig om efter medhjälpare för att kunna
genomföra sina planer, och han fann dessa i en klok
präst FERNANDO DE LUQUE, som var i stånd att anskaffa
de nödiga penningmedlen, och i DIEGO DE ALMAGRO,
en lika tapper man som han själf, men honom vida
öfverlägsen i själsadel och redlighet. Dessa tre
bildade ett slags bolag för Perus upptäckande och
eröfrande. Pizarro skulle rycka först an, Almagro
följa efter och Luque sända vidare hjälp från Panama,
där han var anställd som präst. Den 14 nov. 1524
seglade alltså Pizarro med två fartyg från Panama,
men anfölls af häftiga stormar, som tvungo honom
att söka hamn i en vik, där han själf stannade med
det ena fartyget, medan det andra seglade tillbaka
efter undsättning. Under de 47 dagar man fick vänta
på denna ledo spanjorerna en så förfärlig hungersnöd,
att många dogo. Viken fick därför namnet Hungersbukten
(Puerto del hambre omkr. 8° n. br.). Emellertid kom
slutligen hjälp, och han framträngde till San Juans
delta (4° n. br.), men mötte ett så häftigt motstånd
från indianerna, att han med mycket glesnade leder
måste återvända till Panama. Det var nu, som det
egentliga bolagskontraktet emellan de tre hufvudmännen
uppsattes, d. 10 mars 1526, hvarvid det visade sig,
att hvarken Pizarro eller Almagro kunde skrifva sina
namn. På våren 1526 afseglade Pizarro och Almagro
med två fartyg och 160 man och hade för denna resa
värfvat en mycket skicklig pilot BARTOLOMEO RUIZ från
trakten af Palos. De kommo åter till San Juanfloden,
där Pizarro kvarstannade, medan Almagro återvände för
att locka mer folk med tillhjälp af något guld, som
man funnit i en indianby. Under tiden rekognoscerade
Ruiz kusten till 1° söder om ekvatorn. Sedan Almagro
återvändt med 80 man, framryckte expeditionen till den
lilla kustön Gallo (2° n. br.), där återigen Pizarro
med manskapet stannade, medan Almagro återvände till
Panama. Nu beslöt den oduglige ståthållaren Pedrarias
de Avila att göra ett slut på hela företaget, hvarför
han sände två skepp att föra Pizarro och hans folk
tillbaka. Den förre vägrade dock att återvända, men
endast tolf af hans följeslagare förblefvo honom
trogna, de öfriga seglade hem. Efter sju månader
återkom Almagro med ett fartyg och ett ringa antal
soldater. Nu ryckte man vidare mot söder, passerade
staden Tumbez vid Guayalquilviken och hamnen Trujillo
samt vände först vid ön Santa (8° 58’ s. br.). Så
snart man åter kommit till Panama, reste Pizarro på
hösten 1529 till Spanien för att skaffa sig hjälp
och laglig myndighet af den spanska regeringen. Här
afslöt han nu i Sevilla d. 26 juli 1529 i egna och
sina kamraters namn ett kontrakt med kronan, enligt
hvilket han själf blef ståthållare i Peru, Almagro
kommendant i Tumbez, Luque biskop därstädes samt
Ruiz öfverpilot i Söderhafvet. För öfrigt erhöll han
skjutvapen och rätt att få taga hästar på Jamaica. I
januari 1530 lämnade han Spanien åtföljd af sina tre
bröder. Det mötte nu inga svårigheter att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
