Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1880 års riksdag och afskedet från statsministerbefattningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
samma gång som han var döf för alla
öfvertalningsförsök, uttalade han sin och sina
vänners ledsnad, att jag fäste en så afgörande vikt
vid frågan, emedan de ogärna och med ledsnad såge,
att anledningen till min afgång skulle kunna läggas
landtmannapartiet till last, ehuru de väl eljest
kunde hafva skäl att önska en regering, för hvilken
de icke ansågo sig behöfva hafva så mycket undseende
som för mig i frågor om anslag.
Jag fann snart Karl Ifvarssons uttalade uppfattning
bekräftad från flera håll och blef öfvertygad, att om
icke några under riksdagen inträffade händelser och
påtryckning från andra samhällsklasser kunde verka
till något förändrade åsikter, vore icke att hoppas på
framgång, hvars enda möjlighet således berodde på ett
uppskof med afgörandet. Jag bad därför Lagerstråle,
som var ordförande i lagutskottet, att motverka
ett omedelbart företagande af denna fråga, likasom
jag framhöll önskvärdheten, att de, som icke ville
bifalla förslaget, dock hellre än om ett rent: afslag
ville förena sig om några modifikationer däruti,
t. ex. genom att något inskränka beväringsklassernas
antal. Ett sådant förslag, antaget af riksdagen,
skulle kunna slå en brygga för mig att kvarstanna,
i händelse man fann detta önskligt. Lagerstråle
framkastade ock något i denna riktning endast
såsom sin egen tanke; men det uppfattades genast
såsom en förkänning af regeringen och väckte ond
blod inom första kammaren, som alls icke ville höra
talas om några emot andra kammaren tillmötesgående
modifikationer.
Under tiden gingo de öfriga riksdagsärendena sin jämna
gång. Med Almqvist hade konseljen onekligen fått
förstärkning af en effektiv justitieminister. Han
grep verket an med lika mycket kraft som mod och
var vida mindre undfallande än jag varit för Högsta
domstolens kritik och andra fina juristers teoretiska
betänkligheter. I synnerhet var detta fallet med
hans förslag till lag om inteckning i järnväg, som
satte mig i någon förlägenhet, emedan det till en
del hvilade på grunder, som blifvit underkända i ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
