Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1880 års riksdag och afskedet från statsministerbefattningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
angelägenhet under nuvarande förhållanden är att företaga. Och
att alldeles nedlägga hela saken och låta den hvila till en
obestämd framtid, anser jag, efter allt hvad som däri
passerat, vara hvarken regeringen eller riksdagen värdigt. Jag
anser det icke heller vara förenligt med den omsorg, som
de äro skyldiga att ägna åt rikets trygghet och
själfständighet.»
Detta väckte stor uppståndelse och beklagades genast
af ett par talare ur landtmannapartiet.
Till middagen var hela statsrådet bjudet till kungen
på slottet. Så snart kungen kom ut till gästerna, gick
jag honom till mötes, och med en känsla, att jag brustit i
skyldig grannlagenhet, som icke förut underrättat honom
om hvad jag ämnade göra, berättade jag nu hvad som
passerat i andra kammaren. Han syntes öfverraskad men
icke obelåten och sade ingenting till mig om att han borde
fått veta det förut.
Det spridde sig snart, att bönderna voro alldeles
obenägna att antaga värnpliktslagen. Jag ville då försöka att
underhandla med dem, och som jag bland dem alla hade
största förtroendet till Karl Ifvarsson, af hvilken jag alltid
fått öppet och ärligt besked, då jag vändt mig till honom,
skref jag nu en biljett och bad honom om ett samtal samt
öfverlämnade till honom själf att afgöra, om han ville taga
flera med sig. Han kom ensam och sade, att han talat
med ett par af sina vänner och bland dem den betydande
skåningen Ola Andersson i Burlöf men funnit dem ännu
mera omöjliga än han själf. Han förklarade, att ingen af
landtmannapartiet skulle kunna förmås att rösta för förslaget
och därmed öfvergifva partiets en gång intagna ståndpunkt.
Själf vore Karl Ifvarsson visserligen icke så ifrig att blifva
af med grundskatter och indelningsverk, men han var desto
mera rädd för värnpliktens ökande och visste, att samma
fruktan var allmänt utbredd i landet. Mina invändningar,
att regeringens förslag icke skulle medföra någon ökad
tunga i fredstid och att man med bifall därtill kunde köpa
några års ro för vidare anspråk, voro förgäfves, och på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
