Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åren 1864 och 1865
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hörde man alltid en liten hväsning, som lät sig dechiffreras
till: »Ich küsse die Hand.» Denna ärebetygelse underläts
väl stundom, då jag nio år senare var i Karlsbad, och hade
alldeles kommit ur bruk, då jag för tredje gången efter
ytterligare nio år kom dit, men en lika stor fond af
vänlighet var dock ännu kvar. Leijonhielm och jag bodde i
»Insel Malta» och hade vår förnöjelse af att betrakta
torghandeln därutanför. En gubbe stekte på torget ett slags
korf, som spridde en så läcker lukt, att nästan alla, som
likgiltigt först passerade, oemotståndligt sedan vände tvärt
om och köpte, så snart de kommo i vinden för korflukten.
Lika omöjligt var det för några brunnsdrickande damer
att gå förbi bärkorgarna, ehuru all frukt var dem
strängeligen förbjuden.
Alla svenskars läkare på stället, d:r Anger, hade
gifvit mig en mycket sträng diet, med blott två små
brödgipflar till kaffet på morgonen. Då jag beklagade mig
öfver den alltför klena kosten och frågade, om jag icke
liksom flera andra kurgäster kunde också få äta ett par
ägg, svarade han: »Jo visst får ni äta ägg.» »Men doktorn
sade icke så», invände jag. Härvid skrattade han och sade:
»De svenskarne äro för roliga; de göra precis som man
säger.» F. d. kung Otto af Grekland, som äfven var i
Karlsbad, afslutade, efter hvad man berättade, sin
vattendrickning hvarje morgon med en sejdel bäjerskt öl och
mådde icke sämre för det.
Som det sades vara angeläget, att jag gjorde en resa
omedelbart efter brunnskuren, och Schweiz alltid lockat
mig mer än alla andra länder, begaf jag mig dit och fann
mig icke sviken i mina förväntningar. Glanspunkten för
mig var toppen på berget Niesen, till hvilken jag gjorde
min enda bergstigning, emedan jag efter den i flera dagar
var så trött och öm i lederna, att jag knappt kunde gå i
en trappa. För öfrigt besökte jag Luzern, Lauterbrunnen
och Interlaken m. fl. ställen. Men då man reser ensam för
nöjes skull, blifva många stunder så intensivt ledsamma,
och min längtan hem till hustru och barn blef så stark, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
