Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åren 1864 och 1865
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
samhället har att erbjuda, velat sparka undan denna stege
och sålunda betaga andra möjligheten att på samma väg
vinna samma ära».
Men äfven å motsidan utkommo åtskilliga broschyrer,
hvaribland i främsta rummet böra nämnas Betraktelser i
representationsfrågan, uti två häften af professor Rydin,
innehållande en särdeles sakrik och efter mitt omdöme
förtjänstfull utredning både i historiskt och statsrättsligt
afseende. Friherre Hugo Hamilton skref Slutsatser i
representationsfrågan, och Dalman utsände icke mindre än fyra
sammanfattningar af förut i tidningar införda artiklar.
Tidningarna voro i allmänhet för förslaget, och till och
med Dagligt allehanda öfvergick småningom till en ljum
anslutning. Fäderneslandet däremot gjorde en motsatt
vändning och sökte sedan göra förslaget förhatligt, såsom
uteslutande byggdt på penningen. En illustration föreställde
den aflidne grefve Karl De Geer uppstigande ur afgrunden
för att varna mig, hans frände, att likasom han lita på
penningen, hvilket ådragit honom alla helvetets kval.
För mitt inre lugn var det en stor lycka, att jag
oaktadt alla dessa anfäktelser kunde, i mitt första anförande
på riddarhuset vid representationsfrågans slutliga
föredragning, sanningsenligt förklara, »att jag kunnat och ännu i
detta ögonblick kan behålla en fast öfvertygelse om
förslagets antaglighet, ehuru jag väl känner tyngden af mitt
ansvar och haft att väga betänkligheter, som blifvit uttalade
af män, hvilkas fosterlandskärlek jag vördar och hvilkas
skarpsinne jag beundrar».
Under vintern mellan 1864 och 1865 led jag af en
plågsam magkatarr och skickades därför af min läkare,
professor Malmsten, i maj till Karlsbad. Jag fick sällskap
af Leijonhielm. Innan jag kom fram till Karlsbad var jag
dock frisk, och nästan lika bra, när jag for därifrån. Den
tiden kom man icke på järnväg närmare Karlsbad än vid
Altenburg, därifrån vi foro i vagn öfver det ödsliga
Erzgebirge. Jag blef särdeles intagen af den böhmiska
befolkningens vänlighet. Då man mötte en inföding på gatan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
