Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åren 1862 och 1863
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
svarade jag. Ännu i dag är jag glad att icke vara
ansvarig för dessa paragrafer i vår strafflag,
emedan jag finner det upprörande att stadga straff
för det man talar sanning. Rättvisligen måste
jag dock medgifva, att detta stadgande icke, så
vidt jag vet, hittills medfört många olägenheter i
tillämpningen. Men detta kommer sig däraf, att den
allmänna moralen är strängare än lagen och att man
sällan vågar trotsa den med att åtala någon för
det han yttrat något, som hela världen vet vara
sant. Polismästaren Wallenberg har dock berättat
mig, att han under rannsakningen om något upplopp
i Stockholm, ej långt efter det nya strafflagen
trädt i kraft, offentligen uppgifvit, att en af de
misstänkta på en källare fällt ett förargelseväckande
yttrande, hvars omförmälande denne ansett för sitt
goda namn förklenligt och för hvilket han därför yrkat
ansvar. Wallenberg förmälde, att mera än tjugu vittnen
kunde intyga, att yttrandet blifvit fälldt, men som
lagen därom icke tillät bevisning, blef Wallenberg
dömd till böter.
Förslag till en ny sjölag utarbetades ock i
mitt departement af professor Rabenius, såsom
särskildt tillförordnad föredragande. En föregående
kommittés arbete var redan antikveradt, och
Rabenius fick mest stödja sig på de nyaste utländska
sjölagarna. Propositionen härom gillades sedermera
i det väsentligaste af riksdagen, dock efter ett
häftigt motstånd af Erik Sparre med flera.
Med anledning af riksdagens förarbeten skref
C. G. Strandberg till största delen en proposition
om kyrkomöte, som sedan med några mindre förändringar
blef lag.
Med förbigående af åtskilliga andra
kungliga propositioner, återkommer jag till
representationsfrågan. De af mig författade grunderna
förelades statsrådsberedningen, där likväl någon
strängare kalfatring icke på detta stadium ägde
rum. De godkändes såsom ett lämpligt uppslag för
vidare förhandlingar i ämnet, och jag öfverlämnade
dem därefter till konungen.
Från hvad som sedermera blifvit grundlag, voro
de förnämsta afvikelserna i dessa grunder: att
arrendatorer där
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
