Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förlofning (1846)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ett giftermål, där ingen förmögenhet alls finnes. De
välljudande premisserna voro således blott för
att öfvertyga mig, att oaktadt hon visst icke hade
öfverdrifna fordringar, vore det icke värdt för mig
med min kopistlön att försöka. Den enda möjligheten
vore, om hon ansåg, att Caroline själf kunde hafva att
påräkna något af sina föräldrar. Väl trodde jag mig,
genom uppgifter af trovärdiga personer, veta, att så
icke var förhållandet; att grefve Wachtmeister sades
hafva derangerade affärer, med skulder öfverstigande
hans tillgångar utom fideikommisset, och att
ställningen försämrades hvarje år med stora steg;
men detta hindrade icke, att han och hans grefvinna
ändå kunde lefva i den tron, att de hade en betydlig
förmögenhet; och på denna illusion hängde således mitt
hopp. Så stodo sakerna, då jag på eftermiddagen måste
lämna Vanås utan att veta, när jag kunde återkomma.
Morgonen därpå befann jag mig, på mera än sex
mils afstånd, i domarestolen vid Brösarp. Aldrig
hade juridiken förefallit mig så torr och tråkig,
aldrig parter och vittnen så stupida. I själfva
verket intresserade mig nu ingenting, som icke
hade gemenskap med mitt hjärtas innersta tanke;
men också fängslade mig allt, som därmed hade det
aflägsnaste samband. Så förekom ett mål, däruti
en vansinnig präst hade skrifvit det gröfsta ovett
emot landshöfdingen. Genast föreföll det mig, som
om jag vore jäfvig att handlägga ett anfall emot
Carolines morbror, men ty värr kom jag snart ihåg,
att jag icke ännu var hennes trolofvade. Jag frågade
emellertid prästen, om han ville ha in sin skrift i
protokollet, med en så hotande min, att han bad att
få taga den tillbaka.
Emot aftonen, efter tingstimmens slut, tyckte jag mig
böra vara sömnig, efter jag rest en del af natten,
och gick till hvila kl. 9. Men på någon sömn var ej
att tänka. Nu först hade jag tid att begrunda hela
min ställning. Mina förhoppningar att kunna vinna
Carolines hjärta fann jag ganska goda, om än icke
så fullkomligt säkra, som jag dagen förut uppskattat
dem. Men om hennes föräldrar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
