Fänrik Ståls sägner. Med teckningar af A. Malmström / 72 (1886) Author: Johan Ludvig Runeberg With: August Malmström - Tema: War, Russia Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sveaborg

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Men djupt ur mången sluten barm en pressad suck sig bröt, och mången blick, på tårar arm, i strida floder flöt; det hade dött, ens fosterland, man stod och gret vid grafvens rand. O lif! Den man, hvars skuld det var, att denna tårflod rann, en gång den skönsta lager skar, som någon hjelte vann: den svenska flottans största glans, dess seger vid Svensksund, var hans. Dock, om sitt ljus, sin glans en verld utaf hans klinga fått, om solar bleknat för hans svärd, skall han föraktas blott. Det blir hans lön för hans bedrift på klippan der med Ehrnsvärds grift. Du älskar, yngling, ton och sång, vår forntid älskar du, kan hända sjunger du en gång, hvad jag förtäljer nu; då gif hans svarta bragd sin dag, men hölj i natt hans namn, som jag. Förtig hans ätt, nämn ej hans stam, hvälf ej på den hans brott; må ingen rodna för hans skam, den drabbe honom blott. Den, som förrådt sitt land, han har ej ätt, ej stam, ej son, ej far. Nämn honom blott den falska arm, man stält till Finlands stöd, nämn honom blygd och hån och harm och skuld och straff och död. Det är blott så, han kallas bör, det är att skona den, som hör.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>