Fänrik Ståls sägner. Med teckningar af A. Malmström / 71 (1886) Author: Johan Ludvig Runeberg With: August Malmström - Tema: War, Russia Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sveaborg

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Tillbakaträngd var Finlands tropp, vid polens gräns den stod; dock flammade ännu vårt hopp, dock glödde än vårt mod. Att bota allt ej troddes svårt, så länge Sveaborg var vårt. Klar blef i hast hvar mulen blick, när detta namn blott ljöd, allt knot var slut, all sorg förgick, det fans ej köld, ej nöd. Ny fart den finska björnen tog och skakade sin ram och slog. På drifvans bädd, hur mången natt jag hörde detta ord af gråa kämpen, der han satt långt skild från hemmets jord; det var hans eld, när det var kallt, i fjärran bygd hans hem, hans allt. Då flög en hviskning oss förbi, ett rykte söderfrån, det talte om förräderi, om våra vapens hån; från man till man, från trakt till trakt, det möttes blott af stolt förakt. Ej glöms i tiders tid den dag, då denna sägn blef sann, då, likt ett dystert tordönsslag, det säkra bud oss hann, att landets sista hopp gått ner, att Sveaborg var svenskt ej mer. Har hafvets bottenlösa svall det i sin afgrund sänkt, har himlens blixt, har åskans knall dess fasta murar sprängt; fans ingen man på vallen qvar? Det frågtes blott, det gafs ej svar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>