Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 33. Gräl, och allt väl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»De var ingenting. Jag bara sa’ så.»
»Hör du Maglena, var ni i en låtskyrka?» sade
Ingegärd, som med sin smörgås slog sig ned bredvid
Maglena.
»Jag vet int’ hvad sånt är för slags körka», afvärjde
Maglena.
»Lilla söta, fina Maglena, säg till mig, bara till mig
hvad ni varit i för kyrka», hviskade Sylvia.
I sitt långa nattlinne sprang hon ur sängen, öfver
golfvet och kastade sig ner i knäet hos Maglena, med armarna
om hennes hals. »Lilla, söta Lena, säg för mig, bara
för mig!»
Maglena såg ängsligt bort till Ante, som helt
ordentligt satt framme vid bordet och åt myrbär och
gräddmjölk tillsammans med Angela, Viva och »Rofvorna»,
som prästbarnen Ingegärd och Gertrud kallades i förening.
»Säg de om du vill», medgaf Ante, som såg systerns
vånda.
»Till mig, bara till mig», hviskade Sylvia.
»Hur såg kyrkan ut?»
»Grön inni, me blått tak.»
»Var det skogen? Var det Gud, som var prästen?»
hviskade Sylvia, plötsligt mycket allvarsam. »Gud har
varit hos oss och tagit tillbaka lilla syster Eva, som jag
hade förr. Hon har så roligt nu att hon inte vill komma
igen till mig. När jag har tråkigt så tänker jag nästan
också gå till henne, opp till Gud. Säg, var det Gud, som
var prästen?»
»Nää, de va bara Ante.»
Viva hade smugit fram. Hon hörde namnet på prästen.
»Vet ni hvad», skrek hon, »nu, när vi äro färdiga och
ha’ ätit och allting, så ska’ vi gå i kyrkan. Ante får
vara präst, för han har predikat förut i dag för Maglena.»
Ante rodnade upp öfver öronen.
»Ja, Ante, är du van att vara präst så skall du
predika för oss», sade Elsa mildt och allvarligt. »Vi ha’
bara sofvit, och varit otäcka och grälat på hvarandra då
vi voro förtretade på oss själfva, för man kan ju inte
gräla på sig själf. Hållit på så hela söndagen, så länge
vi varit vakna.»
»Ja vi måste få lite söndag i oss och bli snälla, så att
visst skall du predika, Ante», sade Ingegärd och såg
bedjande på Ante med strålande goda ögon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
